Det var söndagsmorgon. Jag vaknade till ett sms från Maja: Taget. Jag cyklade till Gärdet och mötte en tussilago där. Vi gick in i skogen med kartan i högsta hugg. Jag tror mig vara bra på orientering så jag fick huvudansvar. Jag vet inte om jag är så bra på orientering. Men Maja var uppmuntrande! Utställningen slutar nu på torsdag den 30e så om du blir sugen på att gå dit (gör det om du kan), läs inte vidare. Halva grejen är ju att man inte vet vad man letar efter. Som en skattjakt. Man får räkna med 2-3 timmar om man ska hitta alla verk, i lugn takt. De är centrerade runt en ganska liten skog, men vissa är väl gömda. Kaknästornet. Har ni åkt upp i det någon gång? Utsikten är så maffig, men kafét är verkligen under all kritik. Inplastade ledsna mackor. I alla fall när jag var där för två år sedan. Någon borde göra nåt kul där! Inget hipstrigt och trendigt, men något kvalitativt och bra! Vi hittade många av konstverken i alla fall! Här är ett av Fredrik Eriksson som heter Save a Tree, Save Yourself – En räddningsaktion för ett fallet träd. Speglar i kärret. Vackert. Maja hade köpt varma mackor till oss. Skål då gomman! Jag sa: Maja, kom och lägg dig du också. Det finns inget skönare än att ligga såhär, i mossan, med solen i fejset. Vänligen rotera inte skärmen. Favoriten var ett verk av Marie-Louise Ekman. Sen satt vi mot en bergsknalle en lång stund och åt brownie. Lyssnade till fågelsången. Jag berättade för Maja om en text jag skriver och hon hade starka åsikter om namnvalen. Man heter inte Olle och Eva när man är i vår ålder, sa hon. Jaha. Får väl byta då. Men en hund kan väl heta Orvar? Orvar-Korvar? En helt perfekt söndag. Vill alltid vakna upp till såna här sms, men det kanske är lite mycket begärt.
