Hej från Villa San Michele på Capri! Är här på kreatörsstipendium den här veckan. Följ med på min måndag. Vi inleder halvstarkt med den här mosiga bilden på undertecknad. Jag och Johanna hade ställt klockan på sju. Vi ville väl vara lite duktiga. Men solen hade knappt gått upp och butikerna hade inte öppnat än (vi behövde fylla kylen), så vi låg i sängen och läste på morgonen. Mysigt det också. Sedan traskade vi in till Anacapri för att handla mat. Det regnade vilket var förargligt, men jag tänker att det är lite bra också, att liksom stegvis vänja sig vid skönheten här så att man inte drabbas av Stendhals-syndromet. Grönsaksmarknaden var öppen, så vi kunde handla våra frukter och grönsaker där. Sedan kom vi hem och käkade frulle och satte oss och skrev. Vid elvatiden knackade Giulia på vår dörr. Hon jobbar här på Villa San Michele och visade oss runt. Nu ska ni få höra. Den här platsen är Axel Munthes (1857-1949) livsverk. Han var läkare till drottning Victoria och många andra förmögna människor och blev världsberömd med Boken om San Michele som kom ut 1929. Den verkar jättekul? Ska läsa i sommar. Vid sin död testamenterade Munthe i alla fall egendomen till svenska staten med en önskan om att det skulle vara ett gästhem för kulturarbetare, författare, forskare, journalister och högskolestuderande och främja kulturförbindelserna mellan Stockholm och Italien. Om man är sugen på att söka så stänger nästa ansökningsperiod för stipendiet den 30 september. Axel Munthe hade bra kökssmak. Också kul sovrum (som är en del av museet). Vi gick ut i trädgården också. Herregud vad vacker den är. Molnen gjorde alla färger mättade. Sedan satt vi och jobbade på rummet resten av dagen, med lunchpaus på terrassen. Jag betar igenom kommentarer som jag fick av min förläggare i den senaste responsvändan. Det går långsamt framåt. Bra skrivro här. Mot eftermiddagen sprack det upp. Vi gick ut och satte oss och läste i solen. Slumrade till båda två, så skönt när man bara tillåter sig att göra det? Samma ljuvliga känsla som att bejaka tröttheten när man är på en biograf. Att sjunka ner i sömnens varma vatten. Ett litet eftermiddagssnack. Julia har lärt mig att äta hårda päron med citronsaft på. Vi tog en liten springrunda. Normal bild! Sprang ner för en lång backe och tillbaka. I uppförsbacken får man tänka att man är en cykel som trampar på lägsta växeln. Ej i bild: när vi efter duschen låg i sängen och drack varsin cola, läste och käkade chips. Myspys. Eller som Johanna brukar säga: MP, MP, MP! Vid sjutiden smetade vi på oss lite klet i ansiktet och gick ut i kvällssolen. Johanna och katten Axel var söta ihop, visst var de. Giulia tog med oss ner på byn (Anacapri) för att äta middag ihop med några stipendiater. Här sa hon att byns bästa kaffe finns. Tjo! Till förrätt beställde vi en en blandad tallrik med friterade grejer att dela på. Åt en underbar mozzarellafylld ravioli i tomatsås. Aldrig tänkt på att caprese syftar på capri. Självklart är det så, på samma sätt som att bolognese syftar på Bologna. Tihi Traskade hem i mörkret, kollade lite youtube och slocknade vid midnatt. En underbar första dag på Capri. Idag ska det äntligen bli sol! MP, MP, MP!
