Någon gång under graviditeten, när jag mådde ruttet och försökte gaska upp mig själv, skickade jag en bokningsbekräftelse till Johan. Jag hade bokat ett hus på franska rivieran.HOPPSAN skrev jag. Och nu är vi här och ska vara det till början av november. Jag ska vara mestadels föräldraledig och Johan ska jobba. Verkligen hoppsan. De flesta som har barn vet väl hur hispigt det är att flyga med en unge för första gången. Checka in vagn och babyskydd som specialbagage. Inte störa stolsgrannarna. Amma/mata vid start och landning för att undvika att barnet får ont i öronen. Men det gick bra och nu har vi gjort oss hemmastadda i lägenheten som är utspridd över tre våningar med takterass, i den äldre delen av Antibes. Lillan vaknade vid åtta. En timme senare var det dags för henne att sova igen och då gick vi ut på stan, med sikte mot marknaden. Shortsväder. Jaja, alla fall om man är turist. Köpte en baguette med ost, skinka och cornichons och en pain au chocolat och gick ner till stranden. Åt medan Sunna sov i vagnen slash medan vi puttade den framför oss för att hon såklart vaknade till. Handlade lite grejer på marknaden till kvällens middag och sånt som är gytt att ha i kylen. Ost, korv, sallad, tomater. Gick vidare till mataffären och fortsatte inhandlingen. Öl i småformat, orangina, yoghurt med citronsmak, chips, sådana saker. Vid lunchtid: ett dopp! Ahhh det var så skönt. Han fick vatten i örat. Sandra Beijer-core att äta pain bagnat till lunch. Inga brallor behövdes. Nu lagar johan helrostad kyckling med potatis och grönsallad. Solen har precis gått ner. Försökte få lillan att somna men det gick åt pipan, hon skrek och skrek i sin vagn medan olika franska damer kom fram och försökte trösta henne, men nu sover hon i selen hos Johan. Nu frågar han om jag inte kan sluta vara på datorn. Det kan jag förstås.
