Barnet blir tre månader i morgonfyra-fem gånger om dagen lägger jag henne i vagnen (på sidan, med ansiktet tryckt mot tyget och nappen där emellan) och rullar henne för att hon ska somnahelst över kull-kull-kull-kullersten eller längs en brygga-ga-ga-gaförr var hon så liten att det kändes som om hon skulle skada sig om jag råkade köra över en kvist, nu märker jag att hon gillar när det dunsar myckethon skriker i fem minuter, sedan ser jag hur ögonlocken blir tunga jag går och går och går och puttar och puttar och puttartänker på att knipa rätt under tiden, bäckenbotten och corecylindernigår åkte vi buss till min mormorstadig och nöjd satt S i mitt knä och glodde ut genom fönstret medan bussen for framjag njuter så av att hon är sån nu, liksom kavatdet var underbart att se henne i mormors armarde bär samma namn:etheltänker mycket på hur jag ska göra med den här inläggsserien, bebisdagboken, om det är nu jag ska slutavill inte rapportera hennes utveckling vecka för vecka, det känns omoralisktmen jag vill skriva om hur det känns att vara förälder och föräldraledigdet är mysigt att pyssla om henne, att vara utomhus så mycketså enkelt att älska henneofta tar jag ett dopp medan hon sover (eller medan hon ligger i vagnen och glor)jag trivs och samtidigt är jag väldigt trött på kvällarna när johan kommer hemliksom när jag tillåts checka utorkar inte lägga henne i vagnen en gång till, lyssna på skriket en gång till, rulla henne över kullerstenarna en gång tilljag håller på att bygga upp ett litet mjölkförråd i frysen för att jag snart ska kunna ha en längre kväll för mig själv, gå iväg och träna själv utan att känna mig stressad över att hon ska bli hungrigfå lite lite space baramen känslan av att vakna upp bredvid henne jag sa: känslan av att vakna upp bredvid hennede stora ögonen i mörkret, leendettill bara mig
