Två långhelger i rad har tillbringats hemma i Stockholm. Inser att vi alltid är bortresta såhär års, i Hälsingland eller Skåne eller kanske typ Köpenhamn om man har tur. Icke detta år. På Kristi himmelfärdsdag åt vi frukost med våra kompisar på Lundbergs. Elias, Julia och A kom åkandes i sin nya lådcykel. Vi åt pain au chocolat och snackade skit i någon timme. När Johan och jag kom tillbaka till oss skördade vi lite rabarber till rabarbersaft. Visst ser man att jag sagt "kan du ta en bild på mig" här? Under hela denna alkoholfria tid har jag kommit att tycka väldigt mycket om saft, så länge den har syra och man dricker den på is, gärna med bubbelvatten. Vi utgick från det här receptet. Smarr smarr smarr Vi steriliserade flaskorna men saften innehåller inget konserveringsmedel (utöver sockret), tror ni de håller ett tag ändå? Blev stressad när det stod "håller upp till ett par veckor i kylskåp". Får väl frysa in om inte annat. Hägg hägg hägg! Vi skulle på fyrtioårsfest. Vi gick och hämtade ut en hyrbil som stod såhär sexigt parkerad under bron. Absolut inget samarbete (I wish hehe) men vi har börjat använda Kinto Share ibland när vi ska åka lite längre. Så smidigt att kunna boka i några timmar bara. Riktigt föräldraaktigt att ha en kolsyrepatron i bilen, som man måste åka och byta "på Maxi". Vi firade min underbara svägerska Dana. "I know you miss the ocean" sa Froste och syftade på Stilla havet (Dana är från Kalifornien). Han gav henne en sup som hon kan glida runt på, på deras närbelägna sjö. Inte havet, men hon får ändå tillbringa tid på vattnet! Dana badar för övrigt året runt. Hugger hål på en isvak med en yxa. She is that girl. "Knytis" kan verkligen gå hur som helst, men detta var next level. Så gott alltihop! Morsan tog den här bilden på mig och Johan. Det är något som händer med minspelet och utsnittet när ens föräldrar tar bilder. Man ser liksom alltid MJUK och lite puffig ut genom deras blick. Kanske ser man helt enkelt ut som barn. En bild på mig och mormor Ethel. Och en bild på mig och min dotters mormor! Alla ropade HEJDÅ LYCKA TILL NU och NÄSTA GÅNG VI SES ÄR HON HÄR. Vi åkte hem och chillade. Johan spelade gitarr, Och jag gick igenom slutkorr på min roman. Det här är första sidorna i boken, ni vet. Fan vad pirrigt att några av er kanske kommer läsa. Drack rabarbersaft, blev nojig över olika symptom i min kropp, ringde 1177, blev hänvisad till förlossningen, ringde dit men blev förminskad och nästan dumförklarad (hade väl otur, när jag ringt tidigare har de varit sååå snälla), grät lite. Sedan lugnade sig symptomen och vi kollade på Half man och jag låg på Johans bröst och tänkte: Herregud, jag är verkligen en KROPP.Läs också:8 vårskor jag gillar
