Solen sken när vi kom till vår släktgård i Hälsingland. Sist Sunna var här var hon bara en månad. Jag var nervös inför varje natt, försökte gå långpromenader men fick ont, var lycklig men bräcklig. Nu känner vi varandra, min dotter och jag. Nu tittar hon nyfiket på omvärlden. Sträcker ut handen mot hunden Rosen, låter sig bli slickad på armen, nosad i ansiktet. Ler mot sin mormor, greppar skeden mot munnen, rullar från rygg till mage och tittar förvånat upp på oss, som applåderar. Skönt att vara här efter en ganska flängig boklanseringstid. Även om jag kvällstid saknar Johans avlastning. Häromdagen tog det två timmar för S att komma till ro för natten, då undrade jag: vad gör jag här. Mamma är här också. Hon skriver på en trädgårdsbok som kommer ut i vår. Hon har dock haft väldigt ont i ryggen, så vistelsen har blivit lite stukad (och därför kan hon inte avlasta mig så som hon önskat). Både jag och hon har besökt naprapaten i Bollnäs. Men jag är så glad att vi är här och får uppleva en Präktigare Höst! I måndags var det varmt som sjutton. Vi åt en slags fransk-svensk lunch. Tomater från mammas växthus, gammelknas och gruyere, ägg och surdegsbröd från trakten. Rosévin. De gooooodaste. Min förläggare skrev att Stortaxi är den fjärde mest sålda skönlitterära boken i Sverige i september månad. Samma månad som det var bokmässa. Jag såg alla tusentals böcker, jag såg alla författare, jag kan inte fatta att min bok är där uppe på topplistan? Det e för sjukt Stortaxi finns att köpa här. Idag åker vi hem, lagom till att regnet och kylan kommer. Tack för denna gång H-land.
