I lördags gjorde jag något så underbart som att gå ut med mina kompisar. De frågade mig för typ en månad sedan: ska du med till Natten? Och jag bokade omedelbart, utan att övertänka. Sunna är fyra månader nu och fram tills i lördags hade jag inte varit ifrån henne i mer än 4 timmar. Jag hade aldrig inte varit där när hon vaknade på natten och var hungrig. Men jag påminde mig själv om hur mysigt det är för lillan att få sova nära, och matas av, sin pappa. Jag hade sett till att det fanns bra med pumpad mjölk i kylen och frysen (hon ratar ersättning), vilket faktiskt är lite av ett arbete, och så sminkade jag mig och beställde en bil som kom och plockade upp mig vid åttatiden. En känsla! Mötte Agnes och Johanna på Riche Fenix. Satt på uteserveringen och pratade i 1,25 x hastigheten. Var nästan yr av pepp. Hittade en blöja i min ficka, vilket kände som dålig mammahumor, och någon annan gång ska jag berätta hur jag behövde hantera min mjölk inne i toalettbåset, men inte nu. Vi fick ett bord i det blå rummet. Åt en jättegod korv och gafflade. Ser ut som om Johanna F har septum på den här bilden! Jag bokade en så kallad stortaxi vilket livade upp. I bilen sa Johanna G att hon lyssnar på Stockholm i mitt hjärta ungefär en gång i veckan för att hon måste, eftersom hon känner så starkt för vår stad skratttt Kom fram till Natten. Det är en powerballadklubb som hålls några gånger per år. Denna gång i Frihamnen. Noooothing compares, nothing compares, to youuuuu Jag tyckte helt ärligt inte att det var så nice där? Hade inte tänkt på det innan, men eftersom de bara spelade powerballader så kändes det hela tiden som om festen var på väg att ta slut? Hade behövt ett smutsigare dansgolv tror jag? Men såg ju att folk hade det hur gött som helst. Vid tolvslaget fyllde jag år och då gav jag mig själv i present att jag fick åka hem när jag ville. Klockan 01:15 kramade jag mina kompisar hejdå och sprang till bussen. Kom hem drygt en halvtimme senare, mitt barn sov i godan ro och hade inte saknat mig, men jag hade saknat henne. Så himla mycket. Jag tror det är rent biologiskt? Att man på savannen inte skulle glömma bort sitt barn eftersom det behövde mamman för sin överlevnad.Men allt som allt en underbar kväll! Tyckte första halvan var bäst, på baren, men den delen byggde också på att vi faktiskt skulle vidare sen, att kvällen bara hade börjat. Morgonen därpå hörde jag LP-spelaren gå igång (den har varit paj länge). Johan slog upp sovrumsdörren, bar först dit en födelsedagsbricka, sedan ett paket, sedan det finaste av allt: vår dotter i velourpyjamas. Jag grät och grät. Så starkt att fira första födelsedagen med vårt barn. Vi tillbringade hela dagen hemma bara vi tre. Var så himla mysigt och väldigt välbehövligt. Men på kvällskvisten promenerade vi över till Hornstull för att ta en drink med Julia, Elias och A. Sedan lämpade vi över vår dotter till dem och åkte till city. Så mysigt att vara ute bara Johan och jag. Vi hade bord på Miyakodori, en japansk izakaya. Tog deras omakase, när kocken väljer rätter. Det ena var godare än det andra herreguuud. Rekommenderar. Ett tag senare kom vi hem till Julia och Elias igen. Då hade S hade sovit i två timmar i vagnen, i deras mysiga lägenhet <3 Den här helgen kände jag verkligen att man KAN ha kakan och äta den.
