God morgon och välkommen till första november i Frankrike. Min kompis Rebecca, som vanligtvis bor i Paris, var på besök. Hon hade varit ute och handlat bröd på morgonen. Det var lite mulet. Mina badkläder från dagen innan hade blåst ner, men jag hittade dem på takpannorna under räcket. Inte så tråkigt!! Bebisen fick sina d-vitamindroppar också. Det visste inte jag innan jag fick barn – att man måste ge barnen droppar varje dag tills de är två år gamla. Lite burrigt ute, kom och sitt under filten min älskling. Det var som sagt söndagen den 1 november. Allahelgona. Det mesta var stängt i Antibes med omnejd. Men Légermuseet var öppet! Så vi tog bussen dit. Vi var de enda besökarna. Mycket märkligt. Underbart glas. Sunna och Rebecca blev så fästa vid varandra. Här tog R henne i selen :') Det är det mysigaste jag vet – när familj och kompisar bara gör. Sen fick vi bråttom till närmsta by, Biot, för att hinna till en lunchrestaurang innan stängning. Rullstolsanpassad väg :) Det här grejar vi 🤘 Inte en ful by, Biot. Svensktätt tydligen. Vinden drog i träden, de flesta fönsterluckor var stängda. Vi lokaliserade den öppa restaurangen som hade infravärme i uterummet. Rebecca berättade att infravärme är förbjudet utomhus i Frankrike, för att minska energiförbrukningen. Sunna satt i barnstol för första gången! Detta tyckte hennes tre föräldrar (jag, Johan och Rebecca) förstås var mycket gulligt. Plus servitören, då. När jag kom in från blåsten, kall och trött efter att ha försökt söva min dotter, blev jag serverad det godaste jag åt på hela resan: Daube. En köttgryta som de lagt ner gnocchi i.Plus en öl. Ölen gjorde sitt också. Efter maten fick vi rom. Det så mycket suspekt ut men var ganska gott. När vi kom tillbaka till Antibes chillade vi i olika rum i ett par timmar, sedan gick vi ner till Crêperie du Port. Personalen där kom ihåg oss från sist, frågade om vi ville ha menyer på svenska. Nej tack sa vi (för ingenting låter gott då och dessutom förtar det halva upplevelsen). De visste också att vi hellre drack vår cider ur vinglas (det är kanske också att förta upplevelsen men det är helt enkelt bara godare). Jag åt en ganska menlös galette och sedan delade vi på en crêpe med caramel au beurre salé. Vad få gånger man håller på med små strumpor per dag. Vacker. Kvällen var inte slut än! Vi gick till La Civette du Marché för en sängfösare. Av alla restauranger i Antibes var detta den vi besökte flest gånger. Une petite bière pression, s'il vous plaît. Mysigt att resa tillbaka i tiden, till alla helgons dag. Tack bloggen för att jag får anledning att göra det.