till sunnas morfarJag monterar ihop de olika delarna, sätter tratten mot bröstet och ser hur bröstvårtan sugs in i den. Det ser inte klokt ut. Det är en spene nu. Det tar bara en sekund innan törsten kommer, men jag är förberedd, vid det här laget är soffbordet fullt med runda fläckar från vattenglas. Efter nittio sekunder går pumpen över från stimuleringsläge till pumpläge. Då börjar jag höra små skvättljud. Droppe för droppe fylls flaskan upp av mjölk som är cremevit och kroppstempererad. Om mitt barn äter från andra bröstet under tiden, kommer det mer mjölk. Hon drar i sladden till pumpen och verkar lite förvirrad över det surrande ljudet. Ibland pumpar jag medan hon sover – då brukar jag titta på filmklipp på henne under tiden – och när hon vaknar och är hungrig känner jag mig ibland dum som stulit mjölken från henne, trots att den är till hennes framtida jag.Efter tjugo minuter har jag fått ihop vad som kanske är en halv portion. Det är svårt att veta exakt hur mycket hon får i sig när hon ammar. Jag går försiktigt med flaskan till diskbänken, varje droppe är värdefull, och häller över den i en platsficka som är avsedd för mjölk. Märker med datum och mängd och lägger den ovanpå de andra förvaringspåsarna i frysen.Första gången någon matade henne med flaska var för drygt en månad sedan. Sedan dess har hon ätit pumpad mjölk ett par gånger i veckan (ersättning vill hon inte äta). Oftast är det för att jag jobbar med boklanseringen, som råkade sammanfalla med min dotters första månader i livet, men ett par gånger har jag pumpat för att vi har varit på konsert eller för att jag har gått ut med mina kompisar. Det är en försvinnande kort tid man har ett spädbarn, det förstår jag nu när jag är fyra månader in. Om det inte vore för boklanseringen hade det kanske inte varit något större problem att skippa pumpen och vara hemma mer. Eller, jag hade kanske fått tuppjuck? Det är svårt att veta. Men det är fantastiskt att det går, att hon accepterar att dricka ur flaskan, att Johan och hon får tillbringa så mysiga stunder ihop. Efter fyra-fem timmar utan amning är mina bröst hårda och spända. Helt ärligt snygga, men snart blir de knöliga om jag inte hanterar mjölken. Jag har inlägg i behån, det ser ungefär ut som runda bindor, men jag måste göra något åt trycket. Jag går in på bartoan och sätter pekfingret och tummen mot bröstvårtan. Har alltid tänkt att det ska vara svårt att handmjölka, bara ordet har fått mig att rygga, men herregud jag behöver knappt vidröra bröstet innan mjölken kommer. Strålen, eller strålarna, är tunna som sytrådar och sprutar åt olika håll. Jag siktar mot den stora högen med toapapper jag har i knät. Blöter ner dem. Skrattar, det är inte klokt att det här är min kropp, att den kan hålla på såhär. Mjölken luktar som min dotter. Länkar:Jag använder den här pumpen med medföljande flaskorde här kupornaoch de här påsarna
