Torsdag den 11 april. Jag gick upp tidigt, knuffade på Johan, sa: kan jag lägga ett till bud? Han nickade och jag skickade iväg sms:et. Pulsen. Väntan. Vänta, var det för mycket, vill vi ens det här? Johan, vakna, vill vi det här? Är det en bra affär? Vill vi inte bo i stan? Vill vi inte ha lägre avgift? Vänta, stopp, ska vi dra tillbaka budet? Tänk om vi gör bort oss, tänk om den inte kommer gå att sälja, tänk om, tänk om? Överbudad. Vad i helvete. Den är min, den är vår, det är vår lägenhet, kom inte hit och försök ta den från mig. Johan, jag lägger ett till bud, känns det okej? Såhär pågick det hela dagen. Jag skickade en lång lista till Johan med anledningar varför vi skulle lägga oss. En kvart senare kom jag på andra tankar. Nej fan, vi ska ha den. För att citera Gun-Britt Sundström: mina tarmar var en virkad slips. Efter ett oändligt antal timmar blev det dags för att skriva kontrakt. Vi hade panik. Tänk om. Tänk om. Tänk om taket kommer rasa in? Vad har vi gjort, vad har vi gjort, nej men nu kör vi bara?Och känslan efteråt: lättnaden, skrattet som vred sig ut genom kroppen, knänas egna lilla dans. Nu så. Lugna nerverna. Paniken byttes så småningom ut till lättnad, glädje, en känsla av ... frid? Titta på planlösningen med KB som kuliss. Fint att få fira med Elias och Julia. Kan det bli juni snart eller!!Ps. Idag släpps ett avsnitt av Texten med Monika Fagerholm som gäst. Det är mitt favoritavsnitt hittills! Hon är så klok och rolig och UNDERBAR. Man blir inspirerad oavsett om man skriver själv eller inte, det är jag ganska övertygad om. Lyssna här.Läs också:Vi har köpt lägenhet
