Det var de sista dagarna i stan. På lördagen var jag på Beas 30-årsfest. Vi sjöng karaoke, Elephant Love Medley som så många gånger förr, hon var Satine, jag var Christian. Bea. Lojala, clowniga, naturbarniga, engagerade, kloka, roliga Bea. På söndagen låg jag i sängen precis hela dagen förutom en promenad till affären för att handla bröd och körsbär. Johan gjorde toast som vi åt framför Bonusfamiljenfilmen. Jag läste en hel roman på min telefon tills det började värka i fingerlederna. Jag var lugn och glad och senare rastlös och bitsk. I magen jäste körsbären. Jag träffade två mäklare i början av veckan. De kom hem till mig i sina fina skor och sina välkammade frisyrer och blanka pärmar. Vi har två minuters promenad till badbryggan vid Årstaviken, vi har ingen insyn, vi störs aldrig av grannar, ljuset flödar in i lägenheten, ska jag verkligen göra mig av med det? Jag cyklade till kontoret och satt bredvid Johanna och Sara och jobbade. Man kan skicka ett mail och sedan se upp från datorn och fråga: hur känns det med det där nu? Sitta och klappa på varandra för att sedan sömlöst återgå till tangentbordet.Vi drack öl på Liebling efteråt. Fler kom dit, Johan hade gjort ett nytt körkort, mustaschen tog upp hela fotot. Hugo hade köpt en sopsäck för att undkomma regnet men var ändå blöt i flera lager. Johanna visste inte att hennes lillebror hade haft tandställning. Jag var skrattig. På tisdagen fotograferade jag Maja. Hon var så vacker med den stora magen, vecka 40 nu. För en sekund sedan var vi tonåringar som satt på en trottoarkant i Berlin och drack öl för 1 euro, om bara några dagar blir hon förälder. På tisdagen åkte jag hem till min farmor efter jobbet. Hon bar en T-shirt med Hawaiimotiv och min faster hade lagt hennes hår. Nästa år fyller hon 100.Jag spänner käkarna, har ont i magen och har fått en massa nya småfinnar. Varför vet jag inte. Men idag börjar semestern på riktigt.
