Hej från en tröttmössa! Jag skriver det här tisdag morgon. Målaren sjunger i trapphuset. Våra dörrar blir blå, som en havsvärld där ute. Men ska vi hålla oss till någon slags kronologi för enkelhetens skull? Okej, vi gör så. Här har vi en lördag för någon vecka sedan, när jag hade packat väskan för att åka till båten.Bralla från Carhartt (liknande här)Väska från ArketTröja från Marimekko Vi gjorde ett stopp på vägen. Det var jag, Julia, Elias och Johan som trampade runt i en skogsdunge, läste av vädersträck och tittade på skrotbilar och bråte. Sen åkte vi hem till pappa som förvarat båtdynorna under vintern. Vi tryckte in dem i bilen och satt där, fullständigt inklämda som i ett kuddrum, på vår väg ut till skärgården. Vi tvättade lite, städade lite, mätte lite. Men mest gjorde vi det här. Och det här. Och förstås det här. På kvällen såg jag Sarah Klang på Berns med Alexandra, Louise, Sara och Johan. Kära nån, hon sjunger så att det rister i hela kroppen. Somliga blev inspirerade av alla kärleksballader. Dagen därpå fyllde min lillebror sju år! Han är en otrolig liten person. Så snäll, så tekniskt skillad och så fysiskt stark. Dessutom vill han alltid gosa och sitta nära. Dagen till ära hade jag fått biljetter till Vårkalaset på Gröna lund, så dit gick vi, som en överraskning. Min lillasyster blev så att säga. I gasen. Det var jag, pappa, min styvmamma, Johan och mina småsyskon. Blir helt full i skratt nu när jag tänker på det – att höra varandra skrika och skratta på det viset, det gör man ju knappt annars? Alla blir barn på Gröna lund, på ett ljuvligt sätt. Minns sommaren när jag och Kajsa var singlar och vi drog till grönan för att få kroppen att känna fysiska sensationer snarare än emotionella. Vi fick skrika vårt högsta. Det fick pirra i magen så intensivt att det nästan gjorde ont. Johan hade fått nya solglasögon av mig men han glömde dem där på bänken :)Johans solglasögon från NividasMina solglasögon från Stories.Gammal jacka från Monki. Annars har jag exempelvis sett ut såhär. Ny jacka. Älskar den!Jacka från Filippa KJeans från NudieScarf av Sara Edström Har lunchat med min storebror. Fortfarande surrealistiskt att vi kan göra det. Har släppt en skrivkurs. Har sett mina älsklingar live. Stått tyst i publiken bara för att få höra alla sjunga med. Har haft AW med bokklubben i blombladssnö. Ja och mer då? Inte så mycket mer. Jag har dragit på mig någon slags förkylning. Är helt framtung i huvudet. Och. Jag kraschade lite igår. Kunde inte sluta grina, det är texten, allt som känns när jag skriver den. Och allt som känns när jag inte skriver den. Mamma sa: det är tillåtet att ge upp. Kanske är det en text du skriver för din egen skull, Flora. Men jag tror inte det. Jag tror att det är en text som fler skulle kunna relatera till. Jag tror att den kan bli en fin liten sak. Kolla, jag gav mig själv komplimanger. Det var jag oförmögen att göra igår. Kanske vänder det nu? Lite, i alla fall?
