Redan i måndags, på väg hem från Dalarna, var jag och sur och arg. Bilresan skulle förlängas med en timme på grund av köer. Vi körde bakvägar för att undkomma dem, det var inte bättre det, det var mörkt ute och kringelikrokigt och Google maps hade inte information om vilka vägar som var tillfälligt avstängda. Jag har varit så orolig i kroppen den här veckan. Inte kunnat somna förrän ett-två och behövt andas i fyrkant. Det har rusat i kroppen, ryck i tårna, ilningar upp från benen till ansiktet. Vad hårt ditt hjärta slår, har Johan sagt, och jag har svarat att jag vet. En återkommande bild i huvudet kväll efter kväll: att jag ställer mig upp, slänger ifrån mig kudden, skriker så högt jag kan. Jag ser mig själv så tydligt för mitt inre: jag skriker som ett barn med knutna nävar längs sidorna. Men jag har inte skrikit. My sa att kärlek och ilska är två känslolägen som intensifieras om man agerar på dem. Så i stället har jag legat stilla i sängen och försökt andas mig lugn. Tänkt på Adrienes återkommande kommentar: take the deepest breath you've taken all day. Ja. Man gör vad man kan. Jag har varit stressad över skolan. Orolig för om jag tagit fel beslut. Fastnat på instagram i timmar och stirrat på danska avmagrade tjejer i grönrutiga byxor. Nervös över ett författarframträdande. Ledsen över skrivandet. Stökigt hemma. Har inte träffat den och den på länge. Och klockan 01 en vardag sover alla vänner och mamman är på andra sidan jorden och killen är ute och ölar och man är ensammast i världen med sin ångest. Det mesta släppte i fredags efter att jag hållit min föreläsning. Varit så orolig inför den, kanske för att det satt författare i publiken, kanske för att jag inte skrivit på länge och känner mig osäker i min identitet som författare, kanske för att jag skrev färdigt föreläsningen samma dag. Men det gick bra. Till och med jättebra. Efteråt var jag så lättad. Ringde till Johan och sa att nu kommer jag vara snäll igen. På väg därifrån stannade jag och köpte chips och ett par mjukisbyxor som kändes som att ha på sig en smekning. Sen åt vi pizza hemma hos Alex och tittade på Psycho och pratade om bioterrorism, bästa vardagsrecepten, alkohol, riskkapitalbolag som köper upp byggnader och kickar ut hyresgäster, kolla vilken söt bebis och mmm taleggio. I lördags var jag bara lite arg. Gick på stan med Maja. Tittade i second hand-butiker och gick på jakt efter semla. Vi är på samma lag hon och jag – lag hetvägg. När jag kom hem upptäckte jag att jag fått mens. Ja såklart. SÅKLART. På kvällen hade Sara och Johan fest. Vi firade att de varit ihop i tio år och att de flyttat! Finaste med dem är att de är så oerhört snälla och respektfulla mot varandra. <3 Nu ska jag gå till Ica och köpa lönnsirap och ägg, sen ska jag väcka Johan så att han kan steka pannkakor till oss. Den här veckan var verkligen mestadels piss. Men så kom helgen som en kram. Och idag är det 02/02/2020. Snyggt.
