Hej gänget. Fint att ni är här igen. Här kommer några händelser ur livet mitt. På torsdagsmorgnarna går jag till min psykolog. Jag har ju gått och pratat med med psykologer och terapeuter förut, men den här gången tycks det mig ännu tydligare att själva handlingen – att faktiskt ge sitt psyke tid – har ett egenvärde. Bara det gör att jag mår bättre. Det handlar väl om självrespekt, och att vara öppen för att reflektera kring, och kanske förändra, beteenden.Vissa veckor känner jag såhär: ehrm, vad ska jag prata om? Andra veckor klamrar jag mig fast vid den där tiden. Jag tröstar mig med tanken: på torsdag får jag prata om det här, på torsdag får jag prata om det här. Skrivit med dessa tu. Just nu håller vi på att stryka ner. Det är brutalt, det gör faktiskt fysiskt ont ibland, att behöva ta bort sånt som man skrivit bara för att helheten annars blir för lång. Men det är också mäktigt att se hur något tightas till. En morgon skulle jag till tandläkaren, men när jag kom dit hade han blivit sjuk. Så i stället fick jag en lugn stund innan jobbet. Köpte en kaffe och promenerade till kontoret i sakta mak. Sådana morgnar tänker jag att jag alltid vill bo i stan. En kväll åt jag middag hos Maja och William. En kväll som kändes i hela kroppen <3 Traskat. Piffat för att gå ut och käka med Jompa Johansson. Vi har ju umgåtts jättemycket på sistone, när vi varit sjuka om vartannat, men knappt pratat med varandra. Så det var dags att gå på liten dejt. Jag ska erkänna att jag först frågade en massa kompisar om de ville göra oss sällskap – kände typ att jag inte hade det I MIG att ha tvåmannadejt – men ingen kunde och tur var väl det, för det var asmysigt. Kontrollerat sminket i trapphuset. Fick godkänt men hade nåt fnas på näsan, aja. En kväll, den 20 januari, tog jag en AW med Yrsa. Vi hade inte setts sedan innan jul! Ett så jävla fint återseende, jag var tvungen att gripa tag i hennes händer och säga: tänk att jag har en vän som du. Rörd på Morfar Ginkos toa. En liten himmel. Vilken tur att jag har en blogg där jag kan lägga upp såna här bilder. Undrar vad ni andra gör med era solnedgångsbilder. En långsam morgon hemma. Snart har jag bott här i fyra år. Har nog aldrig bott så länge på en plats förut! Min kropp säger: dags att flytta, dags att flytta. Men jag försöker förlika mig med tanken på att vi nog kommer bo här i två-tre år till åtminstone. Man kanske kan göra om lite hemma i stället. Kakla om i köket? Bygga upp en skiljevägg till hallen? Måla om? Eller bara streta emot impulsen av att ha NYTT. Ja. Har känt så mycket på sistone. Hjärtat en stor blöt svamp.Vi hörs snart igen. <3Läs också:Ett underbart täcke, en snabb middag och en bra biofilm
