Fångar brottstycken av mitt liv i telefonen. Här är sexton bilder från den senaste tiden. En morgon med manuset, kaffekoppen, datorn, adventsstjärnan. Johans varma sovande kropp i rummet intill. Gick igenom mina kommentarer. Skrev till vissa saker. När jag började skriva Hålla andan gav Yrsa mig en bok om simning. Så omtänksam present <3 Den har exempelvis lärt mig hur det känns när man drunknar. En annan grej som har hänt i mitt liv är att jag har börjat springa med en klutt människor. Klutt. Säger man inte. Ett gäng, menar jag. Det är Alexandra som har dragit igång det hela. Att springa kan vara så jäkla tradigt. När jag är ensam orkar jag inte mer än några kilometer, jag blir helt enkelt för uttråkad, men när jag är med min lilla träningsgrupp så slår jag mina tidigare distansrekord! Vi springer i en takt som möjliggör att vi kan snacka under tiden, och så tar vi oss till nya platser nästan varje gång vilket gör att man inte vet vad som gömmer sig bakom nästa krök. Det gör det också roligare. Här sprang vi exempelvis på Djurgården. Den här staden. Som gjord för att kuta runt i. Förra helgen vaknade jag upp i Johans kollektiv. Kvällen innan hade vi lagat lasagne tillsammans (vi ägde) och tävlat mot oss själva i På spåret (vi sög). Men i alla fall. Morgonen efter undrade vi vad i helv vi skulle hitta på. Solen sken. Elias tyckte Ulriksdals slott. Då blev det Ulriksdals slott. Han agerade turistguide och visade oss de finaste promenadstråken. Jag spelade Mozart från min telefon för att förhöja stämningen. Gullia. Sen åt vi kladdkaka i Ulriksdals trädgårdscafé. Pratade om barn. Att ha dem eller att inte ha dem. Eller att inte kunna få dem. Alla vägar leder till Rom, alla samtal leder till barn, eller hur var det nu. Sen shoppade vi växter. Elias blev som tokig. Jag med. Här är vi med våra fynd. Självplockstulpaner, doktor westerlund och någon växt som Elias absolut behövde köpa. Nöjda. Sen var manuset inskickat och klart. Jaha. Då kändes det tomt och skönt. Fast nu har jag fått tillbaka manuset (i rätt formatering – 228 sidor verkar min lelle bok bli) för att läsa igenom och korrläsa en allra sista gång innan den går till tryck. Annars så har jag hängt på kontoret med den här. Hon skickade också in slutversionen av sitt bokmanus första veckan och jag fick lyssna på diverse stön och desperata utrop. Men sen var det gjort! Kämpe! Arbetsmoral. Hade Kajsa på middag också. Vi käkade tacoplåt och spelade yatzy. Hon vann FÖRSTÅS.
