Lördag. Har användning för min Fjällräven för första gången den här vintern, den jag köpte på Sellpy för en fjärdedel mot vad den säljs ny. Suckar av välbehag när vi promenererar ner till Gröndals centrum, sjunker liksom in i allt dun. Frågar Johan om han tycker om min morsiga stil. Maja väntar vid lekparken, hon säger att hon inte kände igen oss på håll och jag förstår att det är jackan hon syftar på. Hennes dotter i brandgul overall tittar allvarligt på oss. Inte ens när hon gungar högt eller vi gör fåniga ljud ler hon. Jag förtjänar inte mer, tänker jag, jag borde förstås ha träffat henne fler gånger än vad jag har gjort det senaste året. Så fort Johan lämnar oss vänder sig barnet mot mig och Maja och börjar skratta och babbla. Det är helt uppenbart att hon blivit rädd för Johans stora gestalt och att hon nu slappnar av. Maja och jag har känt varandra sedan ettan på gymnasiet och när vi var i tjugoårsåldern bodde vi i samma hus och hyrde identiska ungdomslägenheter: tjugofyra kvadrat med kokvrå vid Sabbatsbergs sjukhus. Nu är hon mamma till en underbar 1,5-åring. Flickan sätter handflatorna mot varandra och sjunger en slags sång som jag förstår är en lucialåt. Jag kokar spaghetti och gör tomatsås och vi sitter alla tre på varsin stol runt matbordet. Pratar allvar över barnets huvud ena sekunden för att i nästa sekund avvärja att hon vickar på stolen och ramlar baklänges. Hela tiden ljud men jag märker att jag är tillfreds. Lyfter upp den lilla i mitt knä, hon lägger händerna på mina kinder och stryker dem försiktigt. Maja har förstås lärt henne att göra det, att klappa fint. Snön gör lägenheten öppen och ljus. På eftermiddagen promenerar jag in till Hornstull. Blir alltid förvånad över att det bara tar tjugo minuter. Jag ljuger. Det tar tjugotvå minuter. Trettio om jag ska hela vägen till Dello sport, och det ska jag. Där sitter Elias, Elias, Julia, Fabian och Johan. Elias O har tagit tåget till Berlin och Prag över nyår och berättar om sin resa, dag för dag. Vi andra lyssnar. Äter peperonipizza och dricker Pago och espresso. Vad ska vi göra ikväll? säger någon och det blir tydligt att nästan ingen av oss har planer. Vi bestämmer att vi ska åka till mig och Johan, laga tacos och spela spel. När vi kommer hem får Elias syn på det omonterade hyllsystemet som står lutat mot vardagsrumsväggen. Äh, ska vi bara sätta upp er hylla nu? säger han. Jag förstår att det gäller att säga ja snabbt som fan, innan han hinner ångra sig, och springer och hämtar verktygslåda, borrmaskin och vattenpass. Hittar ingen tumstock men får låna en av grannen. Det går fort när Elias väl har kommit igång, jag inser att det är bra att göra en sån här bökig sak med en kompis. Någon man skärper sig inför. Vi håller humöret uppe, vi jobbar fokuserat som ett lag. Elias, min prins, tack. Äntligen har jag hyllor till mitt bibliotek. I morgon ska jag ställa in alla böcker. Läs också:Bästa böckerna jag läste 2024
