Det är tisdag idag. En annan typ av tisdag. En tisdag på landet. Jag ställde klockan i morse, vill inte sova bort den här dagen, morgonsolen utanför fönstret skapar rutmönster på kakelugnen och över tapeterna mönstrade i gult. På byrån står ett fotografi av mamma när hon var tretton. Sprayad lugg och tandställning. Igår sa min kusin Vilda med ansiktet fullt av nya fräknar: Fan vad skönt det är att vara singel. Att inte behöva rätta sig efter någon alls. Vi promenerade på isen. Solen var så stark, jag slickade på mina torra läppar gång på gång. Jag sa, ja vad skönt. Men om man är van att alltid luta sitt liv mot någon annans, då är det ovant. Då är den initiala känslan inte att det är skönt, utan att något är fel. Jag sa till henne: Jag ska inspireras av dig. Jag öppnade Tinder på kvällen. En kille hade tagit en bild på sina skogsfynd: kantareller och lingon. Det såg trevligt ut. En annan åkte skoter. Vinkade till kameran bakom glansiga glasögon. Jag sover oroligt om nätterna. Kliar mig över hela kroppen. Vaknar flera gånger och behöver gå på toa. Skriver saker i mitt huvud. Tänker att jag ska komma ihåg det, men glömmer förstås. I söndags pratade jag med Yrsa på Facetime. Hon gnuggade sitt ansikte med båda händer. Gjorde små stressade ljud. Jag sa: Ska du inte bara komma hit? En stund senare fick jag ett sms: baby jag kommer!!!!! Mormor och jag ska hämta henne på busstationen vid lunch. Vad roligt, sa mormor, jag vet att du är väldigt fäst vid den flickan. Jag måste lägga upp en struktur nu. För skrivandet. Ge mig själv uppgifter. Scener att lägga till. Jag vill åka hem härifrån på fredag och känna att jag har kommit någonstans. Får belöna mig med en promenad sen. Ut på isen ska jag. Gå längs skoterspåren, där man inte riskerar att sjunka ner i snön. Igår hittade vi en gädda som någon pimplat upp och lämnat kvar. Stor och blänkande med avslitet huvud.
