Jag fastnar så lätt med telefonen i sängen, klockan blir 00, blir 01, jag mår illa men jag kan inte sluta. Instagram blogg facebook instagram pinterest instagram. Jag som skulle läsa men boken ligger orörd på nattduksbordet. Om jag lägger telefonen på laddning på andra sidan rummet. Om jag skaffar en vanlig väckarklocka. Det skulle Johan aldrig gå med på men nu är han ju inte här. Bryr mig inte om att dra ner persiennerna när jag ska sova längre. Morgnarna är ändå mörka, på söndag blir det vintertid. Sover dåligt, det är magen. Cyklade hem från jobbet häromdagen med Sara intill mig, jag skrek för jag är lycklig, ja jag är lycklig, jag var inte fit for drive, det var som om mitt huvud multiplicerades med hundra och rullade ut över trottoaren, det var som om min bröstkorg skulle spricka upp, allt för ett jobbrelaterat telefonsamtal som kanske inte kommer leda någonstans men som skulle kunna betyda allt. Sara säger att mina stars are aligned. Sara säger att det här var menat från början. När vi cyklar hem gör vi det i bredd och det gillar ingen annan, men det gillar vi. Hade ångest dagen därpå, förvånas inte längre av det, att en sådan cykeltur kan äta upp mitt dopamin. Pratade med min bror i telefon, vi drömmer om att kunna ta en öl med varandra efter jobbet, vi snörvlade till av orden, det var morgon hos honom och eftermiddag hos mig. En bebisstjärt i mitt liv ♥ Hade Zara och Yrsa på middag. Pratade om att hamna i ett köpcentrum mitt på dagen för att man skrivit på morgonen och sen behövt pausa. Så står man där och fingrar på ett doftljus på H&M Home och förstår inte hur detta ska vara ens arbetsdag. Men rätt var det är kommer något från promenaden in i texten, hur vet man inte, men den gör sig en självklar plats, som en hund som går i cirklar innan den lägger sig ner. Det var strömavbrott på Södermalm igår, allt slocknade så plötsligt, ett ensamt blockljus flackade på det lilla bordet där vi ätit vår mikrade lunch. När jag och Sara cyklade hem – det var den tredje gemensamma cykelturen på en vecka – kryllade det av folk på gatorna och alla fönster var mörka. Det var mörkt uppför hela Hornsgatan och in på Ringvägen. Inga gatlyktor funkade och det gjorde bilisterna, cyklisterna och fotgängarna yra som höns. När vi såg Södersjukhuset tappade jag andan. De måste väl ha något eget system för elektricitet där ...? Men gränsen för strömavbrottet verkade ha dragits precis innan Sös, för plötsligt behövde vi stanna till vid ett rödljus. Inflyttningsmiddag hos Alice och Rickard. Här är Hedvig, Ellen, Johanna, Agnes. Och så Guiness på golvet. Värdparet. Sam och Aksel. Och dansen. Att kasta av sig tjocktröjan och göra kullerbyttor i soffan och spilla vin på skjortan och spilla vin på golvet och förlåt och torka upp med papper och lyfta upp varandra på ryggen. Funderar på hur jag kommer tänka tillbaka på den här hösten. Vill tro att det ryms saker i den som inte kommer rymmas i kommande höstar.
