Klockan ringer vid sju. Tjugo minuter senare går jag upp, det är fruktansvärt att lyfta på täcket men det ska göras. Rafsar åt mig kläderna (bruna jeans, svart polotröja) som jag lagt fram kvällen innan för att inte behöva väcka Johan, eftersom min garderob är tjugo centimeter från hans huvudkudde. I badrummet: ansiktskräm, deo, parfym, tandborstning – vågar inte göra mig i ordning mer, det kan äta upp tid som ingenting annat. Kollar till degarna som kalljäst i kylskåpet under natten, de har inte växt som jag har hoppats. Johan sover fortfarande i sovrummet, jag pussar honom på pannan. Han var så irriterad på mig igår för att det var kletigt av mjöl överallt i köket. Jag hade kunnat sjunga I'm only human, after all. Det gör Erik och Moa ibland när de har gjort något lite halvdumt och vill skratta bort det tillsammans.I'm only human, after all. Mörk himmel över DN-skrapan på andra sidan vattnet. Halt i backen ner till tvärbanan, bäst att låta telefonen ligga i fickan. Lyssnar på Kungen av Nostratien, den är underhållande. Tänker att jag borde lyssna på radionyheterna i stället men har ingen lust. Möter inga blickar på tvärbanan. Byter till tunnelbanan och promenerar den korta biten till kontoret. Framme strax efter åtta. Tänder lamporna, gör en kaffe och slår upp datorn. Vi har ny kapselmaskin som är uppenbart bättre än den gamla. Air i högtalarna som nästan varje arbetsdag de senaste månaderna. Sätter SelfControl på tre timmar, vilket betyder att jag blockerar en massa hemsidor för att kunna foka bättre. Frukost: a-fil och granola ur en kopp. Skriver tre sidor om brännskad (för)hud (en bastuolycka), missunnsamhet och vänskap. Varvar med att läsa Panic Beach av Sara Stridsberg. Jag kan inte fatta att hon inte infogade ett karaktärsregister i bokens inledning, jag har så svårt att komma ihåg vem som är vem! Det är synd på en annars så bra roman. Rebecka Kärde skrev i DN att Sara Stridsberg är litteraturens motsvarighet till Lana del Rey. Så sant. Båda tematiserar samma grundfrågor om våld, sex, död och begär. Gemensam har de bristen på moralism, liksom den sepiatonade kitschigheten, där bilder och motiv från den kulturella referensbanken förstoras upp och dränks i ett dåsigt sensommarljus. Äter lunch vid 11.30. Ribollita med surdegsbrödet jag bakade häromdagen. Kollar på ett youtubeklipp om huruvida kläder från Reformation is worth the hype (svaret är enligt youtubern: no). Smsar med några kompisar. Funderar på vad jag ska blogga om, har ju inte fotat något alls de senaste dagarna. Har varit på så konstigt humör. Är det premenstruellt syndrom kanske. My skriver "Ska vi gymma på lördag morgon? Typ 10! Sen bastu å bok. Rövlördag."Att ha en kompis som föreslår en sådan sak? I love. Läs också:Tv-serier med nya säsonger 2025
