Pappa idag fyller du 60. Året du föddes var ett skottår. Hade du fötts två dagar senare, den 29 februari 1960, hade du bara varit 15 idag. Du har vänner som kallar dig Benjamin Button, för att du verkar ha blivit yngre de senaste tio åren. Jag ser det också. Finns en annan närvaro och energi i blicken. Det senaste året har vi lagt mycket kraft på att försöka förstå varandra. Suttit i varsin Laminofåtölj med en ask kleenex mellan oss. Bara att prata i nittio minuter utan att någon liten unge pickar på en, klättrar på en, var stort i sig. Och jag är stolt över oss. Jo men jag ÄR det. Över att du inte tvekade en sekund när jag frågade om du kunde tänka dig, över att jag vågade ta initiativet. Att vi tordes sitta där och se och lyssna på varandra. Jag sa till dig: det är för att jag vill att vår relation ska bli så bra den kan bli. Att den ska funka länge, alltid. Jag ser dig och det du gör för vår brokiga familj. Gläds över att vara en del av den. Att jag fick en klok och omtänksam styvmamma och E och S. Trodde väl aldrig att jag skulle få bli storasyster men det blev jag. Du trodde väl aldrig att du skulle bli farfar när du var 51 men det blev du. Vi gör det på vårt sätt i den här familjen. (Att du tar med mig på spa, och vi är där bland alla mödrar och döttrar, och jag måste använda "pappa" i varannan mening för att ingen där ska tro något annat!) Grattis på nästan-femtonårsdagen. Älskar dig pappa. Med en enkel tulipan.
