Jag måste börja med att tacka er för era kommentarer i förra inlägget. Det jag skrev om att gå från att skriva sju blogginlägg i veckan till tre. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Men all värme från er har varit som en varm filt runt mig hela helgen. Eller ett par duntofflor kanske. Så tacksam för att ni finns, för att ni läser. <3 Det känns som ett så givet beslut, nu när det är gjort. Är redan mycket lugnare. Vad jag däremot inte varit lugn över är faktumet att jag och Johan har skjutit upp planeringen för vår tågluff. Alla hotell och airbnb:s som jag hade sparat ner i ett prydligt dokument på datorn har förstås blivit bokade. Angst. Låg uppe till två i natt och scrollade bland sjaviga rum på Airbnb och kände bara nääää det här är inte semester, det här är STRAFF. Ville banka huvudet i något hårt. Men! Idag åkte vi till centralstationen och fick hjälp med att boka platsreservationer till tågen (man måste göra det i högsäsong, trots att man har interrailkort, åtminstone på de längre sträckorna) och sen hittade jag ett mysigt hotell i San Sebastian och då sjönk stressnivån i min kropp och det började vattnas i min mun efter pintxos!! Vi fick inte tag på några sovkupéer (eftersom vi är ute i sista minuten), och de resor vi har bokar har väldigt tighta byten, men det ska nog gå. Känns skönt att det äntligen är bestämt i alla fall. Om två veckor åker vi söderut. Från Skåne till Paris, vidare västerut i Frankrike och ner till Baskien, för att göra en liten loop och åka tillbaka hem via Amsterdam. Drygt två veckor blir vi borta. Lovar att skriva ihop någon form av guide sen. Åfan. Nu har jag redan skrivit en halv uppsats och har inte ens börjat komma till saken. Saken är att Froste och Dana är på Sverigebesök (Min bror och hans fru alltså, de bor i San Francisco), och enligt tradition blir det middag i mammas och Calles trädgård då. Häng med. Johan och jag hade en idé om att göra en tomatrisotto. Dana föreslog att vi skulle fritera salvia att toppa med. That is a great idea Dana. Fanns så det räckte och blev över. Mamma instruerade oss hur vi skulle plocka den: knipsa av toppen, ovanför bladpar, så växer det upp nya blad (precis som med basilika alltså). Men vad ÄR det för ljuvligt mitt öga skådar. Här sitter Johan och hackar lök och Froste skrubbar diskhon i växthuset, för att fylla den med vatten och lägga ölen där i. Snabb och effektiv! Ingen tid att förlora! Mamma och Calle har en stor muurikkapanna som man värmer med gasolbrännare. Där gjorde vi vår risotto. Vi gjorde en vanlig risottobas men tillsatte hackade soltorkade tomater, ugnsrostade körsbärstomater och krossade tomater. Stod där och skopade buljong och rörde och rörde och torkade svetten ur pannan. Sen kom gäster! Bland andra dessa. Här är exempelvis min moster, mamma, farmor och Froste som agerat chaufför. Dana ♥ Här är middagsresultatet: tomatrisotto med basilikaolja, friterad salvia, rostade solrosfrön och såklart parmesan. Efterrätten var jordgubbar marinerade i vodka och flädersaft, med mynta och en crème fraiche-historia. MVG mamma. Och kvällen kom och gick som kvällar kommer och går. Vi vinkade hejdå och gick ner till oss. Mmmm njöt så mycket av att skriva ner till oss. Mamma och Calle har nämligen låtit bygga ett nytt gästhus på tomten! Och det blev klart typ förra veckan. Det går i samma stil som det stora. Han ville ha sällskap. Det fick han. Och där avrundar jag detta väldigt sommarromantiska blogginlägg. Vi hörs på torsdag då hörni. Då befinner jag mig på andra sidan Sverige.
