Fredag kväll. Vi tog båten till Runmarö. Mörkret klockan 18 var samma som i den där True Detective-säsongen som gick förra vintern. Sällan jag blir rädd men den här hamnen tyckte jag såg rakt av obehagligt ut? Men otroligt mysigt att laga pasta bolognese, snacka, dricka vin och turas om att klia. Vi pratade igenom Alice bröllop förstås. Kunde inte ha blivit bättre. Klockan blev väl ett eller något. Johanna och Agnes tog underslafen, jag tog överslafen. Morgonen därpå åkte Alice, Agnes och den lilla till affären för att handla pannkaksingredienser. Det var stängt men de fick åtminstone en flakmoppetur. Johanna och jag var kvar i huset. Läste under varsitt täcke. Johanna sa det här är livet och det är faktiskt en absolut sanning. Viktigt att hålla ut lillfingret när man dricker ur vinglas. Vid elvatiden promenerade jag ner till båtbryggan. Det blåste som uta bara helvete men var tolv plusgrader. Tolv grader i mitten av november. Går inte att romantisera det. Mitt huvud blåste av men blev upplockat av färjan som kom åkande.Det var tio bilder från ett halvt dygn med kvinnor och barn. Så fint det var att åka iväg en sväng.Läs också:Min nya rosiga sminkrutin
