Hej det är jag. Måndag. Stök och bök i lägenheten fast vi städade nyss. Syns i mitt ansikte att jag varit på landet. Syns inte på min mage att den gör ont. Att den bråkar. Att jag får svårt att sova. Jobbar med två instagramsamarbeten på förmiddagen. Så glad för roliga uppdrag, men jag undrar varför de flesta kunder i år vill annonsera på instagram, i stället för på bloggen? Det är synd tycker jag, det är roligare att bygga en värld här inne, där bilder och text kan komma till sin rätt och där ni stannar kvar längre. Flera minuter till skillnad från några sekunder på Instagram. Hoppas att de ändrar sig snart! Cyklar sedan iväg till kontoret. Får passionsfruktstartlette till trefika. Jorken som bakat. Ser ni att det är coquitos ovanpå? Alltså kokosnötter i miniatyr 🥺 Ägnar resten av dagen till att förbereda mig inför ett skrivrelaterat möte. Blir varm och kall om vartannat, måste sucka ut luft, måste gå på toa, det är nervositeten. Säger till Sara att jag ändå är glad för att jag får jobba med något som uppenbarligen betyder något. Det blåser tussar i luften utanför. Av aspen kanske, som förra året, eller var det året innan? När det flög drivor av ludd, som snö, över gatorna. Cyklar hem i regn. Kastanjerna blommar, så stora blad och blommor, som i USA, där är allt överdimensionerat. Stannar till och köper sushi, äter den i verkstan med Johan som stått där hela dagen. Hela veckan. Veckorna. Vi skär små pinnar av trä och bygger fönster i miniatyr av dem. Fem timmar senare har vi bara gjort hälften av fönstren. Att han orkar. Men snart ritar han byggnader som uppförs i verklig storlek. Jag oljar durken till segelbåten också. Men när klockan är elva är jag så trött att jag vill gråta. Johan klagar inte ens. Eller jo lite. Men knappt. Vi tittar på Thunder in my heart. Så imponerad och inspirerad av Amy, Alexander och Julia. Helv. Vi ransonerar, max två avsnitt om dagen, vill inte att den ska ta slut för fort. När jag ska sova tänker jag på himlen i fredags. Som lyste som studiobelysning och gjorde älven lila. Klockan var 22, vi fattade ingenting. Vad betydde den?
