Mina hostningar är väsande. Jag är rädd för att få lunginflammation, ligga här ensam i huset med febersvettningar och torra läppar. Fast nä. En begynnande lunginflammation känns värre än såhär. Jag är ju inte lika trött som igår. Orkade ta en promenad genom dimman. Fukten från gräset trängde igenom mina fjällvandrarkängor. Minns för några år sedan när jag faktiskt fick lunginflammation. Det var julafton. Han hade just dött. Alla mina kläder blev för stora. Kinderna var buckliga av acne. Jag var som en barkbit. Vi åkte hem från julaftonsfirandet i snöstorm. Eller fick vi skjuts? Jag minns inte, kanske på grund av febern. Mina kinder är fortfarande kalla när jag sitter här. Behövde dra av mig ylletröja och sockor när jag kom in. Glömde deoderant i morse. Eller, jag struntade i det. Ingen ska ju ändå lukta på mig. Johanna har bokat biljetter och kommer nästa vecka! Jag ska möta henne vid Arbrå Trä med cykeln. Det kommer vara mörkt då. Det är tur att Isak tar med sig min pannlampa när han kommer i helgen. Tänk att jag skulle bli en sådan som köper en pannlampa på Naturkompaniet för 299 kronor. Johanna sa: Jag tänker att vi köper en box rödvin som bara får stå framme. Jag har gjort två yogapass. Grät på mitt första. Stod i downward-facing dog och såg dropparna falla ner på gummimattan. Fick en kommentar om att det är vanligt. Det som fick mig att gråta var orden remember your intentions with the practice. Mina intentioner. Jo. Att må bra. Att man ska behöva jobba såhär hårt för att må bra. Det fick mig att gråta. Björklöven har börjat falla. De ligger i stora gula drivor mellan stenarna i älven. Träden är fulare. Fan. Vill inte att det ska bli grått så fort. Kan jag få leva i detta gula lite längre? Jag ringde farmor under min promenad. Vi skrattade ihop. Jag längtar efter henne. Jag berättade att jag igår hade tänkt åka till simhallen OCH köpa diskmedel på Ica. TVÅ ärenden på EN dag, det stressade mig. Hon skrattade och sa att ja, precis så känner hon också. Man vänjer sig fort vid lugnet.
