Jag är så väldigt trött. Glad också. Att få göra Babel – det är verkligen inget jag vill normalisera. Det är helt sjukt stort. I allmänhet tänker jag så: att inget av detta som händer runt boken är normalt. Men visst tar det på krafterna att kuska runt med bebisen och prata om boken. Är så tacksam att Johan så ofta följer med, att vi får uppleva det här tillsammans.Nej nu orkar jag inte skriva något mer. Hoppas ni har tålamod med att bloggen är lite hejkon svejkon just nu. Gör mitt bästa! Och ikväll är mitt bästa att ligga i soffan och äta Ben & Jerry's medan Sunna sover.
