För några veckor sedan cyklade jag ut på Ringvägen i morgonsolen. Inte många var ute. När man väl har börjat cykla i stan känns det motigt att ta buss eller tunnelbana, det går så mycket fortare att glida direkt från dörr till dörr. Jag var på Skånegatan på bara ett par minuter. Här skulle jag äta frukost. På Pascal. Ännu tomt. Och så kom min frukostdejt knallande, Sara! Vi satte oss ute på gatan. Mycket mycket härligt att kunna käka frulle 07.30 på en uteservering. Croissant med äggröra och ost. Vaniljbulle. Och någon liten yoghurt med kompott. Hej Saran. Vad länge sen det var. Vi pratade om jobb och flytt och life och så mycket vi bara hann med på dryga timmen innan hon skulle till jobbet. För mig som är morgonpigg så funkar det perfekt att ses tidigt, jag blir visserligen trött som bara den på kvällen, men det är det värt. Ända haken är ju att hänget har en så tydlig sluttid. En middag kan ju fortgå och fortgå. Det hade denna frukost gärna fått göra. Jag var väldigt pepp (kom gärna med synonymer till pepp i kommentarsfältet, taggad känns fel, exalterad också, förväntansfull kanske?), för jag hade bokat en massagetid! Har aldrig treatat mig själv med det förut, men kvällen innan hade jag haft så svårt att sova, och jag kände mig glad och lugn för första gången på länge, och då tänkte jag "hur ska jag kunna förlänga den här känslan?". Och alltså. Det var så skönt. Så satans. Massören frågade varför jag var där (jag sa att jag hade känt mig spänd, stressad och orolig länge), och så gick hon så noga igenom ryggen. Hårt dessutom. Liksom höll på länge med knutor. Nacke, axlar, ländrygg och överarmar. Ska gå tillbaka i augusti och göra "sätet" (dvs rövmassage) och benen. Efteråt, när hon gav mig ett glas vatten och sa "ta hand om dig nu", så ville jag böla. Tänk om alla morgnar kunde innefatta sara, croissant och massage?? YES PLEASE I'LL HAVE IT.
