När jag fyllde år fick jag en ~hemlig dejt~ av Johan i present. I torsdags ägde den rum. Han sa åt mig att packa en filt och böcker till tågresan, och att jag skulle vara på Södra station klockan 16.23. Jag var där 16.21, svettig, andan i halsen, cykeln taskigt parkerad utanför. Och så klämde vi in oss i en full pendeltågvagn och åkte söderut. Var ska vi? frågade jag. Men Johan bara log. Vi åkte till Södertälje hamn och bytte till tåget mot Gnesta. De få gånger jag har varit i de här krokarna har jag tänkt: här skulle man kunna bo i framtiden, bygga sig ett litet hus. Det är så vacker natur där. Men kanske på gränsen till för långt att pendla in till stan, och för långt till övriga familjen?? Jag i kläder. Kläder på mig. Sen hoppade vi av i Järna. Skulle vi till Saltå kvarn, kanske? frågade jag. Nää, sa Johan. Så plötsligt skulle vi kliva av bussen. Vid Ytterjärna kulturcentrum. Arkitekturen fick det att kännas som att vi gick runt i en Muminvärld. Där finns ett antal antroposofiskt inspirerade verksamheter, typ hotell, kulturhus, skola, sjukhus och bostäder. Mina örhängen kändes plötsligt så blingiga, som att de bländade alla människor i löst sittande kläder och rufsigt hår. Mycket fint med plåttak i samma nyans som fasaderna. Vi hade med oss matsäck, så vi skulle inte äta på restaurang. Och Johan hade inte bett mig packa tandborste eller ombyte, så vi skulle nog inte heller sova över. Det var tydligen ett problem att det regnade lite. Vad skulle vi då göra? Klättra upp i ett torn och titta på utsikten? Johan gick till nyckelskåpet och hämtade en nyckel. Och tog täten, med hjälp av en karta. Något stort och cylinderformat skymtade bakom träden. Välkommen, sa han. Vi klev rakt in i något som kallas Skyspace, av ljuskontnären James Turrell. Ett cylinderformat rum med en kupol mot himlen. I kupolen är det ett hål som gör att man kan se rakt upp i skyn. Ljuset i kupolen förändras vid soluppgång och solnedgång, vilket påverkar färgen på himlen. Den kommer närmre, på något vis. Bänkarna och golvet var uppvärmda. Där låg vi och drack vin och tittade på himlen som gick från blå till grön till gul till rosa. Om jag började böla??? Japp. Det var så jääävla fint. Låg där tills solen gick ner. Då och då singlade ett löv ner genom hålet. När inga moln blåste förbi blev det nästan jobbigt att titta på cirkeln. Trycker den sig inte närmre? Vi missade bussen och fick lifta med en snäll dam med yvigt hår. Klart man får lift på ett sånt där ställe. Johan & Flora i dejtduell, 1-0.
