Hej. Vad gör ni, hur mår ni, vad händer, vad sker. Jag tog mig till kontoret idag för första gången den här veckan. Ramlade ju i söndags och har haft extremt svårt att gå sedan dess, men nu funkar det helt ok. Pappa sa att man kan se hur jag kommer se ut om jag blir gravid. Jag vaggar liksom från ena sidan till den andra. Så typiskt att det började regna precis när jag skulle gå, jag orkade inte hämta paraply och jag kunde ju inte direkt springa, så det var bara att ta emot. Men det var varmt, regnet. Jag dokumenterar mina blåmärken varje dag, är helt besatt av dem. Det jag har vid bäckenbenet är mörkt som blåbär och stort som en handflata. Men det här är också coolt, om än mesigare. Rosa, lila, turkost. Är det gränslöst att visa upp ett blåmärke på en blogg? Sorry isf. Idag har jag suttit och gått igenom kommentarerna som jag fick av Lisa förra veckan. Vi sågs en tidig morgon på Kaffebar och hon gav sin läsning av mitt bokmanus. Kände mig uppfylld efteråt, hon sa så många saker om texten som jag tar med mig in i nästa skrivfas. Min förhoppning är att jag ska skicka till förlag i höst, men då måste jag frigöra ordentligt med skrivtid innan dess. Och det är lättare sagt än gjort. En underbar sak som hände förra veckan var att Johan tog examen! Efter fem års studier på arkitektskolan. Jag vaknade på morgonen och kunde inte sluta gråta. Cyklade till kontoret och skrev ett långt brev till honom. Cyklade hem igen och tittade på hans presentation (satt i sovrummet vid min egen dator). Han fick så oerhört fin och sporrande kritik, jag är så stolt över honom. Han har arbetat så hårt och det var LJUVLIGT att se honom lättad och glad efter att presentationen var färdig. Vi firade på innergården med rossata, presenter (boken Sigurd Lewerentz: Dödens och livets arkitekt och brevet) och mer skratt och grin. Men också jag som hela tiden tittade på honom och bara: hur känns det? Hur känns det nu då? Och nu då? Sen cyklade vi till Främmat och åt middag. Det var så gott där, skaldjur i mängder, ni borde gå dit om ni är i Stockholm och ska fira något. Så mysigt att sitta på bar på kvällen. Heja på bekanta som går förbi, dra upp tjocktröjan ur väskan och beställa in en runda till. Fabian ❤️ Jag har varit hemma hos Yrsa också. Vi planerade sommarens skrivkurser (de som är gratis på bibliotek) och hade det så jävla mysigt. Åt middag på hennes balkong. Pärlcouscoussallad och smördegspizza med sparris. Gustav kom också. Jag fick lyxplatsen. De vinkade av mig utanför Ica. När jag kom hem ville Johan gå på kvällspromme. Då gjorde vi det. Halvvägs la vi oss på en bänk, för det måste man göra i juni när allting känns så mycket. Klockan tio på kvällen kan jag drabbas av en jättestark känsla av att jag borde träffa någon, borde hitta på något, bara för att det är ljust och varmt. Den här tiden på året är en prövning i att också lyssna inåt. Vad behöver jag. Vad orkar jag. Vad vill jag. Slutligen. De senaste dagarna har jag varit ute hos mina föräldrar. För mina bröder med familjer är här! Froste och Dana vaccinerade sig för någon månad sedan i Kalifornien, och nu är de här i två veckor. Fucking finally. Sist jag träffade dem var Aren var han nyss fyllda två månader. Och i september fyller han två år! En ganska otrolig grej är att han såg GLAD ut när han såg mig. Antingen är han bara ett väldigt utåtriktat barn, eller så känner han sig faktiskt trygg med oss för att vi setts över facetime under hela den här tiden. Om allt går som det ska med uppehållstillstånd för Dana så flyttar de till Sverige i vinter. Men det är möjligt att det blir lite uppskjutet pga handläggningstider. Johan visade upp sitt examensarbete. Och vi åt mammas ratatouille på muurikkapannan. Löjligt jäla gott. Nu ska jag vagga bort till Handlarn för att köpa nåt att äta till lunch. Men ärligt. Vad gör ni, hur mår ni, vad händer, vad sker?
