Hej och gomorrs! Vaknade nyss, efter tolv timmars sömn. Händer mig nästan aldrig. Jag och Johan är sjuka och jävliga tillsammans, för första gången sen vi blev ihop. Jag har längtat efter den grejen, du, vi sjukanmäler oss, men så glömmer man bort den vidriga delen. Kallsvettningar, äcklig andedräkt, hostningar så fort man skrattar osv osv. Klämde hela Störst av allt på Netflix igår. Är den enda i kollektivet som tycker om den, och jag tyckte VERKLIGEN om den. Blev på riktigt berörd. Speciellt av Maja och hennes vakt. Och när Maja har sin lilla begravning inne i cellen??? AJ AJ AJ mitt hjärta. Tyckte även att serien var ett lyft från boken, vilket i sig är ganska ovanligt. Enda relationen jag inte trodde på var den mellan Samir och Maja. Den gick inte genom kameran. I morgon åker jag till Lund. Jag har varit så nervös över att inte tillfriskna tills dess, men trooooor peppar peppar att jag håller på att bli bättre. Har fått en massa frågor från de åttondeklassare jag ska föreläsa för. Typ vilket som var mitt favoritämne i skolan och om jag själv har ritat bilderna (?) i mina böcker. <3 Förresten! Jag har blivit intervjuad i Equalizer om förebildsrollen, krav och att dra gränser. Läs den här om du vill.
