Dagarna börjar och slutar i samma hetta. Jag kan cykla igen, njuter av att känna mjölksyran i benen. Blåmärket gör sig påmint men det får vara skitsamma, jag kan röra mig snabbt, äntligen. Hittar en bild i min kamerarulle. Tagen 04:00, jag har inget minne av att jag har tagit den. Det fyller mig med skräck. Tittar fotboll med Sara och Andrea. Baddräkten tung och blöt på bordet, håret fuktigt och knorvligt under kepan. Fläder runt den stora skärmen. Måndagsdopp med My. Dagen efter går vi på salong. Pedikyr. Död hud faller ner på golvet med hjälp av en liten skalpell och jag undrar om det är dumt, jag kanske behöver de där förhårdnaderna när jag ska springa på klippor och stigar. Slipmaskinernas bzzz slutar tvärt, lamporna slocknar, massagestolen stannar, fotbadet slutar bubbla. Mannen som ägnar sig åt mina fötter skrattar bakom munskyddet och tar fram en trådlös elektrisk fil. Han är så noggrann. Lackar varje nagel i ljuset av mobiltelefonens ficklampa. Naglarna är blå som min bikini, som himlen, som Ukrainas kläder när de vinner mot Sverige. Som Artem Besedins shorts när hans knä trycks bak, blir helt konkavt. När jag cyklar hem från matchen är gatorna fulla av människor, men alla är tysta. Drömmer att jag håller på att dö av syrebrist, någon slags allergisk chock, strupen känns synålstunn, mitt ansikte svullnar, varför skrattar alla åt mig? Varför skrattar mamma, mina syskon, mina kusiner, min moster och mina morbröder? Ser de inte att jag håller på att dö? Jag spottar ut tänderna i min hand, flera av dem sitter ihop som skelettbitarna man kan hitta i skogen, mamma skrattar fortfarande. Hon ser på mig och säger: så tokigt. Vaknar i värmen. Sätter mig upp. Fortfarande svårt att andas, käkarna värker. Bettskena, ja, jag vet. Har drömt om att jag tappar tänderna så länge jag kan minnas, en tydlig stressindikation sägs det. Att man håller på att tappa kontrollen. Smaken av järn. Hörntanden mörkt röd. Men skratten? De sitter kvar i min kropp hela dagen. Innan jag och Yrsa håller skrivkurs får jag ligga med huvudet i hennes knä. Hon masserar mina käkar, tinningar, min nacke, hårbotten. I pausen byts vi av. Allt ska bli färdigt nu, allt ska hända nu.
