13 bilder ur livet livet livet. En klassisk grej i mitt liv är att jag erbjuder mig att göra saker, typ tvätta mina och Johans kläder eller att handla middagsmat, sen tycker jag ändå JÄTTESYND om mig själv som måste göra det. En hemmadag när jag skulle vara ledig men i stället jobbade. Är fan SÄMST på "återhämtning". Kan någon berätta hur man gör för att chilla, utan att få dåligt samvete över att man inte gör något ~produktivt~? En kväll fick jag och Johan en Mystery box från Lidl. Den innehöll så tråkiga ingredienser: pak choi, tofu och rädisor. Men vi bestämde oss för att laga en rätt på det med det som fanns hemma. Blev tofubollar (vi rev tofun med rivjärnet) med smak av hoisin, sriracha och vitlök, stekt pak choi och aubergine, sushiris och syltade rädisor. Plus en misosås. Här är johans plating. Plating är verkligen ett otroligt irriterande ord. Även uttrycket "sätta smakerna" kan begravas någonstans djupt, djupt ner i jorden. Min plejting. Blev inte lika fin MEN MEN. Bloggade om ett hårband, fick skit. Jag FATTAR att jag får kritik för vissa samarbeten jag gör, och jag tar verkligen till mig allt som är konstruktivt, men jag tycker att kommentarer i stil med "jag har förlorat respekten för dig" och "nu sjönk du" och "din blogg är den sista jag går in på, om ens det" är fett onödiga och rakt igenom elaka. Tänk själv att få en sån (anonym) kommentar om det du lägger all din tid och kraft på. Det är ryggradslöst. Ingen skulle säga så IRL, men ni vet, bakom en skärm ... I'm all for konstruktiv kritik, men jag lägger SÅ mycket hjärta och själ i den här platsen så jag blir på riktigt skitledsen av såna kommentarer. Moving on. Julia, en morgon i kollektivet där Johan bor. Minns hur nervös jag var i somras på Johans födelsedag. Det var en av de första nätterna jag sov över där. Jag styrde frukost till honom utan att ens ha träffat vissa av hans andra roomies. Vi träffades i köket på morgonen och alla var så gulliga. Nu, ett halvår senare, känns det så självklart att vara där, med dem. En morgon hos mig. Vinka av Johan i trappen. Ska du inte ha vantarna med dig? Firade pappas femtionionde födelsedag. Jag berättade interaktiva sagor för mina småsyskon (de fick rita karaktärer och superkrafter och så drog vi dem ur en hög allt eftersom) och så åt vi tårta och tjötade. När jag skulle gå fick jag en kram av Eloise. Sen stannade hon upp och sa: "får jag känna på din doft?" och så tryckte hon in ansiktet i min hals. Ett väntrum hos psykologen. Någons kvarglömda snorpapper. Och lite VÅRFEELING. Puss och glad lördag hörni. Tycker så mycket om er.
