Det mörknar fort vid floden Tajo jag har tagit en ipren och senare en alvedon för av gråt får jag huvudvärk månskärvan som en avklippt stortånagel på himlen, jag klippte av en sån idag och stoppade den i den redan hopknutna soppåsen vid dörren vågorna som om någon skakade en presenning dova toner från pardansklubben bakom mig, medelålders män och kvinnor som trampar snett, annars bara vågorna det skulle regna idag och det gjorde det, forsade gjorde det, ner för backen som om någon stjälpt ut hundra stora hinkar efter varandra ingen halkade omkull jag stod på min balkong och spanade men ingen halkade omkull te som bränner min tunga men jag dricker ändå en euro för en kopp te är dyrt här, dyrare än kaffe, jag fick det i en take away-mugg för att det var vid stationen Cais do Sodré, ett turistcafé, annars skakar de på huvudet när man frågar jag har gråtit varje dag i en vecka har jag och pappa som sa att jag skulle gå ut och förfölja någon på kul nu sitter jag vid floden Tajo och det har mörknat gatulyktorna syns tydligare för mörkt för att läsa kanske pappa som sa att hoppar du i floden får du inte glömma att lägga ifrån dig mobilen först
