I det 202:a avsnittet av Surret hade Hanna och Nea ett segment där de pratade om varför vissa inte blir bjudna på kompisresor. De sa ungefär såhär: Om du sätter dig i framsätet fast du inte har körkort, om du inte hjälper till att bära ut bagaget ur bakluckan utan bara tar din egen lilla väska, om du kommer med dålig stämning men förväntar dig att bli underhållen av andra, ja men då är det kanske inte heller så himla kul att resa med dig? Skrattade så mycket åt det här.*Tänkte på det avsnittet när jag svarade på kommentarer häromdagen. En bloggläsare frågade:Så nyfiken på hur det funkar i dina kompisgäng (eftersom jag inte lever livet som du, för lite energi över för socialt häng efter jobb osv) - Bråkar ni någonsin? Blir ni frustrerade på varann? Håller ni god min eller pratar ni ut? Du fattar grejen.En annan person skrev: Undrar samma! Vill också lägga till frågor som: är det vissa som aldrig svarar i gruppchatten? Är det någon ni måste tjata på att de ska swisha när ni delar upp kostnader? Är det någon som verkar hellre vilja vara med andra? Ooosv. Haha.Och självklart blir det dålig stämning ibland. Folk är som folk är mest: dippar i energi, sitter tysta på restaurangen, behöver dra sig undan, vill gå hem tidigt. Folk är olyckliga över något i sitt liv och man sätter sig på marken och röker varsin cigg och säger: jag fattar att det är svårt för dig, det suger så jävla mycket just nu, jag ser hur du kämpar. Man torkar tårarna och sedan går man tillbaka till de andra. Man blir osams och viskar till varandra i sovrummet så att de andra inte ska höra och sedan berättar man det för de andra under frukosten: fan vad löjligt fyllebråk vi hade igår. Någon annan säger: vi med! Jag skriver ju inte ut sånt när jag bloggar om en resa, eftersom det vore rakt av oschysst mot mina kompisar. Typ lägga ut en bild på nån och bara "hon blev ledsen sen". Den enda jag kan utelämna är mig själv. Men jag måste säga, jag måste verkligen säga, att det för det allra mesta bara är kul och mysigt när vi reser. När vi hyr hus i en vecka så delar vi upp ansvarsområdena jättetydligt (man har en dag då är man är ansvarig för frukost och middag, och en dag när man är ansvarig för att diska – har skrivit mer om det här). Vi är så pass många (18 har vi varit som flest) att man kan dra sig undan utan att det sinkar någon annan. Man kan dela upp sig i smågrupper och göra olika saker. Vi har respekt för varandra, det tror jag verkligen alla känner, och många av oss har känt varandra så länge att vi kan vara raka mot varandra om det skulle uppstå någon situation. Och jag tycker faktiskt att folk är väldigt hjälpsamma och bjussiga och anstränger sig för att vara flexibla, och det tror jag är en nyckel? Kanske är vi kompisar just för att vi älskar att göra det härligt för varandra? *Jag kom på en till grej ang störiga grejer. Det KAN inte vara så att den som erbjuder sig att köra bil på semestern, också automatiskt ska vara ansvarig för att hitta parkering och leta upp en parkeringsautomat! Trippelbestraffning!
