Jag sålde min lägenhet igår. Ett svingulligt par, några år yngre än jag och Johan, köpte den på självaste alla hjärtans dag. Det är ganska exakt sex år sedan jag skrev på köpekontraktet. Jag och Isak hade gjort slut några veckor tidigare och jag befann mig i det där mellanrummet ni vet, när det känns som att man ser på världen genom ett kalejdoskop. Mina föräldrar, som är skilda, följde med på ett par visningar. Minns att det kändes symboliskt, man kan bli vänner efter ett uppbrott, man kan tro på att saker och ting kommer bli bra igen. Och att kolla på lägenheter gav mig en riktning. Den jag tillslut köpte (helt och hållet på egen hand) hade jag bara sett i fem minuter, men jag fick den till ett bra pris, och den var fin. Området var för mig helt outforskat. Eriksdal vadå? Den vintern gick det att gå på isen från Skanstull till Hornstull. Jag fick tillträde i maj. Yrsa hjälpte mig måla hyllplan. Pappa och treåriga Sander hjälpte mig frakta tunga saker. Soffa. Säng. Och lägenheten tog form. Senare den sommaren träffade jag Johan. Han flyttade in året därpå. Dags att köpa något tillsammans. Tre månader har vi på oss, från och med:Nu.Läs också:Mitt drömhus
