Jag ramlade över en dikt i höstas. Den är skriven av Derek Walcott, nobelpristagare i litteratur 1992. Jag tänker att den handlar om att hitta tillbaka till sig själv efter ett uppbrott. Love after love. Ofta tänker jag på strofenAnd say, sit here, Eat.You will love again the stranger who was your self.Give wine. Give bread. Give back your heart To itself, to the stranger who has loved youJag tycker att det är en så vacker dikt.I fredags stod jag vid baren och tittade på Johan som hängde en bit bort. Han vände sig mot mig, såg på mig över axeln. Örat, polisongen, de mörka ögonen. Vi skålade ordlöst mot varandra genom rummet. Jag tänkte: när vi blir gamla kommer jag minnas honom så, som ung. Jag tänkte: om vi någon gång gör slut kommer jag minnas honom så. Ett rörligt fotografi, inpräntat i mitt huvud. Örat, polisongen, de mörka ögonen.Jag börjar alltid tänka på uppbrott när vi har det bra. Önskar att vi alltid får ha det som vi har det nu. På uppbrottstemat tänkte jag lista några inlägg jag skrev för fem år sedan om att göra slut. Sådana känslor blir inte daterade. Här kommer de, blogginlägg från 2018 om separation och att hitta styrkan att gå vidare. Vem vet, kanske känner du igen dig.11 dagar3 veckorToastNär du köpte en cykelhjälm slutade jag använda minEtt halvt årQ&A: Hur vet man att det är dags att göra slut?
