Ett vykort jag fick för prick ett år sedan. <3 God eftermiddag alla brön. Nu är det 2019! Va! Är jag den enda som säger tvåtusennitton? Alla säger TJUGOHUNDRANITTON. Sjukt i alla fall. Att det blev ett nytt år. Blir aldrig klok på tid. Är kroniskt sentimental och ser alltid året passera i revy på nyårsafton. Så även denna gång. Men jag hade ett sånt jävla fint firande. Fotade typ 10 bilder med min polaroidkamera, ska väl scanna in dem sen. Gissa tre gånger vad jag gör när jag skriver det här inlägget. Rätt. På ett tåg. Tagit en paus från manusbibban och bokredigerandet för att titta in här. Den åttonde januari jobbar jag med min assistent Ia igen. Då ska vi lägga upp en plan för kommande bloggmånader. Ser fram emot den grejen. Nystarten. Fram tills dess så ska jag redigera klart boken och sen ska jag fira så IN I HELVETE. Vet inte hur. Men champagne ska väl drickas!!! Bloggen kommer kanske inte vara ASKUL fram tills dess men det får ni leva med. Det tror jag tyvärr ni kan :))) Bloggen har i alla fall blivit mycket roligare sedan jag fick en arbetskamrat. Men jag kommer inte ifrån att det känns allt klurigare att driva den här plattformen. Jag strävar alltid efter att skriva om sånt som känns meningsfullt, underhållande, tankeväckande och inspirerande. Ändå känns det ibland som att det är helt omöjligt att göra rätt. Alltid finns det något att klanka ned på. När jag skriver att jag dragit ner rejält på flygresor så är det ändå folk som kommenterar "du pillar bort vekåhllaren när du återvinner värmeljus HOPPAS JAG!!" Alltså. Jag fattar. Jag påverkar skitmånga, och med det kommer ett stort ansvar. Men jag kommer aldrig, aldrig, aldrig kunna göra allt hundraprocentigt rätt. Jag försöker så gott jag kan. Jag har svårt att tro att alla som skriver de där kommentarerna lever 100% hållbart?? Men under 2019 (tvåtusennitton!) kommer jag exempelvis skriva mycket om att resa utomlands med tåg. Vill undersöka de möjligheterna ordentligt. Och sedan tipsa er. Jag skriver inte längre lika mycket om kläder och fortsätter att tipsa om vegansk matlagning. Självklart kommer jag fortsätta ta mitt ansvar som inFluEnCer, och jag har inget emot att kallas förebild – men jag är inte felfri för den sakens skull. Jag läste ett inlägg på Hanapees blogg gällande detta. Jag tycker att hon formulerade sig väldigt bra. "Jag har fått kommentarer om att ”skönt att kunna flyga även om man har klimatångest” eller ”uppmana inte folk att konsumera” som får den här irritationskänslan att nå nya nivåer. Igår när jag var ensam i bilen SKREK jag rakt ut i luften av ren frustration. Om man som människa börjar intressera sig av något, låt säga feminism (som jag började blogga om runt 2006) eller klimatet och sen skriver om sina tankar kring det på ett väldigt icke-uppfostrande sätt – blir man då plötsligt själv ansvarig för att nå jämställdhet eller ett fungerande jordklot? Och är det genom att kritisera enstaka individer som vi når förändring? Eller kan det bli som det blivit med feminismen där begreppet urvattnas, där vi delar upp människor i onda/goda. (...) Jag tror det är att famla i mörker. Jag tror det gör att folk inte vågar lufta sina tankar kring feminism eller nu; sin klimatångest. Eftersom så fort du YPPAT MINSTA ORD om att ”det vore kanske bra om man tänkte mer på miljön, hmm 2019 ska jag försöka flyga mindre” så förväntas du göra allt rätt. Inte flyga alls. Om du förstått att jorden lider, varför ska du ha kul? Du ska nu representera en hel rörelse." HANNA. <3 Läs hela inlägget här. Sandra och Kristin har också skrivit om det här. Jag tror absolut att vi med stora sociala kanaler kan göra viss skillnad – och det är HELT orimligt att flygplatsen liksom har blivit den ultimata backdroppen för en instagrambild, folk får skärpa sig – men vi kan inte bära ansvaret och förväntas göra allt rätt. Mm. Det var det för nu. Kan tänka mig att ni har en massa tankar om det här? Nu ska jag störa Johan lite. Hej så länge, vi hörs snart <3
