Dagarna, de är många och de är hattiga. Jag fyller mitt nya dokument med text, vad som helst, för att se om det finns något som bränns. Jag gör reklam för vaser och skrivkurser. Jag centrerar text på bildrutor och skriver captions som föregås av @ och #. Jag får frågan: hur känns det inför boksläppet? utan att veta hur jag ska svara. Jag ser mig i spegeln och tycker att jag ser glåmig ut. Luggen är så lång nu att jag helst drar bort den ur ögonen, har inte klipptid förrän om en månad. Det var så fint och städat i lägenheten för några veckor sedan men nu står återvinningen som en mur i hallen igen. Alla dessa göromål. Pumpa cykeln och hämta tvätten och cykla till träningen och svara på mail. Man planerar något och sedan utför man det man har planerat. Jag blir inte klok på det. Jag längtar efter en tid som inte är upphackad. Jag längtar efter hög luft, gummistövlar och att fylla korgen med ved: stora klabbar längst ned och små pinnar med mycket näver högst upp. Jag längtar efter Hälsingland.
