på tåget hem från bokmässan, är gråtfärdigt tröttsvagaste möjliga ljusstyrka på skärmen när jag skriver det härjag var på förlagsmiddag igår, nästan 200 gäster, jag tog inte en enda bildallt var vackert och välordnat och jag gjorde inte bort migmen jag vågade inte heller hälsa på agneta pleijelkaraoke efteråt, jag och amanda sjöng totally clips of the heart, jag menar total eclipse of the heartthomas bodström sjöng staten och kapitalet och försvannjag lyssnade igenom podden med khemiri och blev kall: man ska nog inte spela in sig själv när man sitter på en scen och försöker överrösta musik,hårdare struphuvuden får man leta efterinnan vi gick upp på scen grattade han mig till nya boken och jag fick lust att slänga mig runt hans hals(jag höll mig hela tiden på värdigt avstånd, men tog honom i hand)vissa lever på skvallerhon är i själva verket ett svin, han är i själva verket en divadet har jag väl ingenting emot menvissa lever på att spetsa sina armbågar och hitta ett nytt sätt att vara konträrett oupphörligt effektsökeri som gör mig less och utmattadzara kallade bokmässan för ett gladiatorspelessy sa att ingen utanför mässan bryr sig om mässan, men att alla som är där bryr sig jättemycket jag tror hon har rättdet bästa med mässan är att den får det att kännas som att böcker betyder någotdet värsta med mässan är att det är omöjligt att undkomma känslan av att det alltid finns en roligare fest någon annanstans
