färgerna är så mättade här, här finns vatten och regn, inte som i stockholm där gräset redan har börjat gulna, mamma sa att ekarna där hemma har fått en infektion och börjat tappat löven, hon måste kratta bort dem varje dag för att hålla trädgården fin det första jag tänkte när jag klev av bussen var: här blommar fortfarande lupinerna och syrenerna, den här platsen är snällare utanför ica stod killarna med sina bilar, hög basgång genom öppna dörrar, jag tänkte, jag behöver inte oroa mig för att de ska ropa något efter mig, i deras ögon är jag en lort när jag gick den sista biten genom skogen kom myggen, jag bar tunga matkassar och kunde inte vifta bort myggorna, lät dem sitta och äta på mig medan jag gick upp mot huset och huset – kanske är det här så nära hemmakänsla jag kommer på köksbordet en blombukett som min moster ställt fram jag tog ett kvällsdopp, sparkade mig ut i älven, mellan stenarna solljuset, en eld, temperaturen samma i luften som i vattnet, när jag tittade på min nakna kropp under ytan var den gul och oformlig i allt det bruna johanna ringde, köpenhamn över midsommar kanske, ingenting har någonsin känt så självklart som att åka till köpenhamn över midsommar kröp ner i sängen klockan elva, mammas lakan, jag brydde mig inte om att byta dem
