Vi har semester ihop. Sist han var och hälsade på mig i Rom så jobbade vi båda. Jag gick till biblioteket och han satt vid mitt lilla skrivbord i lägenheten jag hyrde. Vi sågs igen på kvällen, då gick vi ut och åt middag. Jag minns den veckan som att det spöregnade varje dag, men det kan nog inte stämma.Den här gången har vi fem heldagar tillsammans, men inga egentliga krav. Jag tycker att det är skönt att få greja med mitt men på samma plats som någon annan. Sedan ladda om, ta en öl, sätta på mig några andra kläder, komma ut med en annan energi, som om det vore portalen i småstjärnorna. Varva det. Gå in i mig själv. Komma ut, bjuda till.Tänkte på något jag läste i Åttonde huset. Linda Segtnan beskrev slitningen mellan att vara introvert och att ha en son som vill att hon ska se på när han leker. När de tittar på film tillsammans håller han koll så att hon tittar aktivt. Hon skriver att hon hellre sitter rygg mot rygg och pysslar med sina egna saker, men känner närheten. Jag känner igen mig i det. Det gör mig nervös inför framtiden. Tänker fortfarande på att ha barn flera gånger om dagen. Vill. Vill inte.Det blåser en varm vind. Tvätten torkade på nolltid. När vi kom tillbaka från vår promenad hade ett tiotal nya apelsiner landat på uteplatsen. Torra löv rasslar runt. Johan tycker att jag är för mycket på min telefon. Han har rätt i det. Jag tycker att han slänger kläder runt sig. Jag har rätt i det.Han står vid spisen och lagar mat nu. Solen skapar ett rutmönster på hans byxor. Jag är en halv öl in. Klockan är 17.29 och vi har det bra.
