En gång för länge sedan bodde jag i en lägenhet intill en stor asfalterad väg. Just den vägen höll man på att gräva upp, av en anledning jag inte längre minns.Där, under asfalten, bodde råttorna. Det var kallt ute, bister februari, och råttorna sökte sig förstås till värmen och till maten. Således klättrade de in i min lägenhet via ett luftschakt. På natten hörde jag dem dunsa runt i köket, tugga sig genom skafferivarorna och hoppa mellan köksbänk och matbord. Samma vecka blev vår bil påkörd. Vi hittade den tillknycklad på parkeringsplatsen. Sedan pajade kylen och frysen. Vi trodde att vi skulle tappa det.När något är logistiskt jobbigt eller obekvämt, brukar jag tänka på de där februariveckorna. På hur vi förvarade frysvarorna på balkongen och satt i samtal med försäkringbolag. På hur svårt det var att hitta ett kylskåp med rätt mått. På hur skadedjursbekämpare klev in i vårt hem och sprutade ut chokladsåsliknande kräm på råttfällor som var stora som skolådor. Jag tänker på de februariveckorna och påminner mig själv om att krångliga och obekväma saker är:Övergående. Det kommer en dag när bucklorna i lacken är reparerade. När man kan lägga sina grönsaker i ett nytt, perfekt tempererat kylskåpsfack. Och när man åter kan sova med sovrumsdörren öppen.Läs också:Bra chill / dåligt chill
