Jag vill berätta att jag börjat cykla igen, att det är ungefär som att hitta tillbaka till läsande eller löpning, det handlar inte om identitetsbyggande, snarare en känsla av att cykelturerna fram och tillbaka till kontoret gör att jag får kontakt med mig själv. Jag vill berätta att körsbärsträden blommar på Bysistorget nu men att det är för kallt för att dricka öl under dem. Jag vill berätta att jag var hos tandläkaren i förrgår och att hennes förkläde var prickigt av blod efteråt.Jag vill berätta att mamma sa "jag är ingen taxiverksamhet" till mig när vi skulle ses i måndags.Jag vill berätta att jag, i tisdags, träffade tonåringar på Ekerö Bibliotek som hade skrivit noveller. Flera av novellerna var i skräckgenren, vilket är vanligt när barn och unga skriver, och det fick mig att tänka på brännpunkter i skrivande. Jag försöker skriva om sådant som på olika sätt ligger på gränsen, känslomässigt. I skavet finns kreativ energi. Även om det, för mig, handlar om relationella frågor och situationer snarare än skräck, tänker jag att skrivlusten kommer ur samma kittlande känsla. Man ställer sig frågan: Tänk om. Även: Får jag? Kan jag?Jag vill berätta att jag hade så mycket ångest i förra veckan att jag förlorade min professionalitet och blev otrevlig mot en kund.Jag vill berätta att jag samma dag var hård mot alla runtomkring mig . Folk som bara, bara var snälla. Jag vill berätta att jag har haft dåligt samvete över det här. Jag vill berätta att jag drömmer mardrömmar om att mina kompisar mår skit.Jag vill berätta att jag fått astmaliknande symptom av pollen trots att jag inte var ett dugg allergisk för två år sedan.Jag vill berätta att det finns scener i mitt manus som jag fortfarande tycker väldigt mycket om, trots att jag läst dem i fyra års tid. Andra scener felsöker jag gång på gång utan att förstå hur jag ska kunna göra dem bättre. Jag vill berätta att jag känner mig stressad och rastlös på samma gång.
