Gustavsbergs bibliotek. Runda huset. Här har jag varit med min farmor många gånger. Jag upplevde barnboksavdelningen som så stor då, nu hinner jag knappt gå in innan jag är ute igen. Man kunde sitta och läsa i en eka. Dynorna var formade som näckrosblad. Nu är ekan borta, men golvet är blåkaklat som då. Jag minns hur halt det var mot strumpfötterna. Jag älskade den båten. Böckerna. Jag lånade många. Tävlade. Jag sitter på den andra våningen. Min utsikt är Swedbankkontoret. Framför den står en skåpbil med Samhalls logotyp. Och där är Gustavsbergs vattentorn. Ett tag hette mataffären i Gustavsbergs centrum Robin Hood. Hit har jag cyklat många gånger. Eller tagit bussen. Eller sparkcykeln. På Delselius kostade en solbulle 7 kronor men sockerbitarna från buffén var gratis. Det hände att jag köpte en påse med gårdagens bullar för en tia och tog med dem till danslektionen. Jag minns en pojke som tog samma buss som jag om morgnarna. Han hade mascara. En morgon hade de blåst så mycket att kinderna blivit randiga. Jag minns min brors ryggtavla. Ryggsäcken som ett sköldpaddsskal. Jag tror den var beige. Han gick alltid många meter framför mig. I skolan hände det att han puttade ner mig i en snödriva när han gick förbi. Hans vänner skrattade då. Jag kände en segerkänsla i kroppen: de äldre killarna visste vem jag var. Jag fick snö innanför kragen. Den ilade ner för nacken. Jag minns en vän. Hon stal pengar ur sin pappas plånbok som vi köpte godis för. Vi satt bredvid varandra på bussen. Oftast vid mittendörrarna. Fötterna mot räcket. Hon hade ofta tuggummi, hon sträckte fram paketet till mig utan att jag frågade. Jag tackade och tog emot. En gång i skolan hörde jag henne säga: – Flora tigger alltid tuggummi av mig.
