[caption id="attachment_69417" align="alignnone" width="1280"] Elantxobe, 24 juli 2019.[/caption] Skåne utanför fönstret. Åkrar jag inte känner. Jag har åkt genom så många landskap de senaste veckorna. Sovit igenom många fastän de nog varit värda att se. Riktigt se. Vi lämnade vår hyrda lägenhet i Bordeaux klockan 17 i måndags. 28 timmar senare körde vi in framför Johans lantställe i Skåne. Aldrig har jag rest så länge i ett svep. Spårvagn till tåg till tunnelbana till nattbuss till tunnelbana till tåg och sedan tåg igen och sedan ytterligare ett och därefter färja och sedan en buss och slutligen ännu ett tåg. Blev upphämtade på Båstad station av Johans pappa, han som också skjutsade oss dit sexton dagar tidigare. Hela sätesmuskulaturen hård och domnad. Men det är ganska otroligt att man kan befinna sig på ena sidan Europa ena dagen, och färdas med tåg genom flera länder under loppet av ett dygn. Alla byten gick som de skulle. Vi har redan börjat prata om var vi ska åka härnäst. Jag trodde att jag skulle skriva under resan. Kånkade datorn i en ryggsäck på magen genom Tyskland, Frankrike och Spanien. Skrev knappt ett ord. Jag har haft riktig semester för första gången på kanske sex år. En semester utan att skriva blogginlägg eller dokumentera febrilt eller svara på mail. Utan 500 ord om dagen i Scrivener. Johan har inte känt mig tillräckligt länge för att förstå den förändringen i mitt beteende. Men jag vet. Och skrivandet pågår ju också när man inte skriver. Uppleva för att skriva. Med alla sina sinnen, uppleva. Vi sov i stugan i natt, som innan vi for ut på tågluffen. Sängen var så skön, jag kan inte minnas att den någonsin har varit så skön. Att sträcka på kroppen, åh, känner du? Och kuddarna, åh, och täcket, vad mysigt. Temperaturen i rummet var perfekt, vilket också gjorde friktionen mellan våra kroppar just perfekt. Inget svett, klibb, rör mig inte jag är för varm, bara mjukt. Vi ska inte ses på nio dagar. Nu är jag snart i Göteborg. Där ska jag byta tåg (och köpa böcker) för att åka hem till Stockholm. Hem. Jo, det är ett pirr jag känner. Att få tvätta alla kläder, packa upp, ställa i ordning. Träffa vänner. Jag längtar efter dem. Jag känner en stor lust inför livet just nu. Lust att läsa, att skriva. Att rensa bland mina saker. Att göra plats. Hur mår ni? Hur har ni det?
