Kroppen på cykeln på väg till kontoret. Varje dag samma trottoarkanter och övergångsställ och cykelbanor. Ettans växel i den svaga uppförsbacken på Ringvägen och treans växel i nivå med Zinkensdamms IP. Rödljuset i Hornstull som tar så lång tid. Högerarmen som pekar höger eller vänsterarmen som pekar vänster, jag tar ut rörelsen som en dansare, jag vill vara tydlig, fler kvinnor än män råkar ut för cykelolyckor just för att de tvekar, och för min inre blick ser jag hur jag voltar över en öppen bildörr och krossar tänderna mot asfalten.Det är jag och min cykel och damen med rollator som går mitt i vägen. Det är jag och min cykel och trädkronorna vars blad ännu inte är utslagna, små gröna knytnävar mot himlen. Det är jag och min cykel och byxbenet som är farligt nära cykelkedjan. Det är jag och min cykel och den långa, underbara backen från Skinnarviksparken ner till Heleneborgsgatan. En gång pajade mina bromsar just där, jag fick sätta ner fötterna i backen, det gick, jag överlevde. Ps. Nytt avsnitt av Texten idag. Therése Granwald, författare och skrivpedagog, är gäst och vi pratar om hennes bok Syster, som handlar om hur det är att växa upp med ett syskon som har en hjärnskada. Hur är det att skriva litterärt men självbiografiskt? Vi pratar också mycket om dramaturgi. Hur kan man använda sig av en dramaturgisk modell för att göra sin berättelse bättre, utan att det blir förutsägbart? I segmentet skrivakuten svarar hon också på några lyssnarfrågor. Hon är verkligen ett sådant proffs.
