Första veckan i januari. En märklig känsla av undantagstillstånd. Många verkar vara lediga men jag sitter på kontoret och försöker komma in i texten. Jag har läst igenom det jag skrev under hösten. Vissa delar är bara blaha. Andra är faktiskt ganska okej. Mycket spretar åt olika håll men jag försöker ta mjuka beslut. Sådana som går att ändra senare. Får inte kväva lekfullheten för tidigt. Jag är så rädd för trafiken nu på vintern. Läser om bilar som fastnar i ett dygn på E22, hör däck som slirar på gatan utanför kontoret, hjärtat börjar banka när fyrans buss skumpar till. Det känns lite överdrivet, det måste jag medge, men kroppen säger ifrån. Jag kollar i appen och visst stämmer min misstanke: jag har pms. Såg fjärde avsnittet av Three Women med munnen öppen. Det är märkligt för nivån varierar så mycket i de olika avsnitten. Tredje gick knappt att se för att det var så cringe – men fjärde var otroligt bra. Maggie, sexton år, blir groomad av sin lärare. I hennes kroppspråk ryms alla dubbla känslor: rädslan, äcklet, nyfikenheten, kärleken. Skaffade gymkort den andra januari. Skratt. Det sämsta med att gå på gym är att man måste ha med sig så många saker och att det tar så lång tid att duscha och byta om. Det kräver planering. Det är det jag gillar med utomhuslöpning; att avbrottet blir så litet. Men det är skönt att röra på sig igen. Bli varm, långt inifrån. Aksel och jag skickar länkar till varandra på hus att hyra. Så tryggt att sommaren finns.
