Jag tycker att det är så otäckt att ha pms när jag är runt många människor. I fredags var vi på Gotland ett stort gäng, och jag kände mig lynnig och lättsårad, liksom okontrollerad. Blev så orolig att jag skulle vara på det humöret även under den stora festen på lördagen, men den dagen kände jag mig lyckligtvis glad och uppåt hela tiden. Allt som var kul trumfade kroppens tjurighet. Jag vann?Jag ser i min mensapp att jag kommer ha ägglossning när vi är på kompisresa i slutet av juli. Det gör mig lättad. I vinter går min femåriga hormonspiral ut. Kanske blir det lite bättre då, kanske blir det rentav sämre, kanske får jag en hormoniell chock och får akne igen som förra gången jag bytte preventivmedel. Det märkliga är att jag glömmer bort min pms varje månad. Och sedan överrumplas jag av hur intensiv den är.Bzzt bzzt bzzt. Nu är jag trött och urlakad. Bzzt bzzt bzzt. Nu känner jag hur det surrar i kroppen. Jag får svårt att lägga det ena ordet efter det andra, vill radera allt jag skriver, vill lägga mig på sängen någonstans i ett svalt rum, låt säga i Hälsingland, och stänga dörren om mig. I den drömmen regnar det ute. Mamma rör sig på nedervåningen, hon visslar lite, spolar i kranen. Jag blundar och drar filten över mig.
