Jag ligger i sängen i det blå rummet. Det är måndag den 11 augusti klockan 21:42. Sänglampan lyser ett varmt, mjukt sken. Ett brus utanför fönstret, det låter som Essingeleden men det är älven. Jag är i Hälsingland, äntligen är jag i Hälsingland. Det tog mig hela sommaren att komma hit men nu är jag här. Lakanen är sträva, täcket frasar. Jag och mamma borstade tänderna intill varandra, hon funderar på att sluta slinga håret blont nu när det som växer ut är vitt. Jag sa att jag tycker att hon ska göra det. Mitt hår ser så mörkt ut intill hennes nu mera, men hennes vänner tycker att vi pratar nästan likadant. Vi kom hit i eftermiddags och jag har redan börjat fundera på hur jag ska kunna förlänga resan. Allt doftar gott här. Lakanen doftar gott. Dricksvattnet. Trädgårdslandet och de nästan kryddiga sensommarblomstren. Hallen. Hallen doftar nästan godast, som en kall grotta, som linoljefärg, som linoleummatta, som grönsåpa, som ett element med texten ei saa peittää.Vi ska skriva härifrån båda två. Mamma arbetar med sin tredje trädgårdsbok och jag håller på med romanen. I morgon (kanske samtidigt som du läser detta) ska jag ge mig i kast med att gå igenom alla kommentarer som Elin har skickat och därefter ge mig själv en lagom stor uppgift för veckan som kommer. Hon undrade om det verkligen ska vara så att alla karaktärer i manus drabbas av kåtslag? Det är en mycket bra upptäckt, självklart ska inte alla ha det, självklart har vissa starkare libido än andra, självklart tycker någon att sex är kul medan en annan tycker att det är ett nödvändigt ont och helst låter bli (boken jag skriver följer 6 personer). Nu är klockan 21:51. Såhär tidigt har jag inte gått och lagt mig på flera månader, men morsan säger att valpen och hon vaknar klockan sju och då blir det morgondopp för samtliga. Okej låt gå.
