<ol><li>Torsdag morgon, 08:10. Jag höll min ryggsäck i handen på väg ner för rulltrappan i Liljeholmen, rusningstrafik, en rem fastnade längst ner där jag skulle kliva av. Jag stod och slet i väskan, som var orubblig, medan fler och fler rörde sig ner mot plattformen via rulltrappan. Remmen skapade en hemsk potentiell snubbeltråd och jag blev rädd för att folk skulle börja ramla omkull, men som tur var tryckte någon på nödstoppknappen och trappan stannade. En kvinna försökte hjälpa mig att dra loss väskan. En man också. Till sist kom en kille i keps.<i> I can help you, </i>sa han. <i>Don't be scared.</i> Ur väskan plockade han fram en kniv och med den skar han loss remmen. Sedan sprang han iväg.</li><li>Presenterade Stortaxi på Norstedts, för pressen. Det var första gången jag pratade om boken framför folk. Allt runt den här boken känns så lustfyllt, jag vet inte vad det är!</li><li>Gjorde ett tillväxtultraljud eftersom min livmoder inte växt helt enligt kurvan. Vi har varit rätt nervösa. Bebisen rörde sig som en toka där inne. Vi fick se hennes plutiga lilla mun och hur hon sög på sina egna fingrar. Ultraljudsbarnmorskan sa att <i>bejbisen</i> (hon uttalade det så) väger runt 3100 gram, något mindre än genomsnittet men inte onormalt lite. <i>Det är en livlig tjej ni har.</i> Grät av lättnad. </li><li>Fikade med min mamma i solen. Då och då började det kraxa högt bakom oss, kafét hade installerat någon slags fågelskrämma på taket.</li><li>Skickade in mina korr på boken. 502 kommentarer. Nu kan bejbisen få komma. Nu har jag gjort mitt med texten.</li><li>Firade med att köpa en jättedyr kofta, en mjuk pyjamas att ha efter förlossningen och ett nytt rouge. </li></ol>
