Jag försöker skriva på mitt projekt men karaktärerna vill mig inget just nu. Och jag har inte ork att påkalla deras uppmärksamhet. Jag är i ett hus i skogen. Utanför är allt vitt. Här finns utrymme för tankarna att ta plats. Dröja sig kvar i vardagsrummet, gå efter in i köket, följa med uppför trappan till övre badrummet. Bre ut sig intill mig i sängen. Jag får ett sms. Han skriver att han ska på samma fest som jag, så att jag vet. Han frågar inte om det är okej, han talar bara om det, det är fakta. Jag säger att jag ändå har andra planer. Är det här kanske det sorgligaste? Att vi gett så mycket för att släppa in varandra, och nu tvingas stänga varandra ute. För att uthärda. Jag skriver ta hand om dig. Skickar en symbol i form av < och 3, inte en rött emojihjärta. Avvägningarna i meddelandena: vill vara snäll, men lagom. Visa omtanke, men inte klänga mig fast. Allt detta gör mig utmattad. I fredags hittade jag en film på honom i min telefon. I filmen sitter vi på en uteservering i Lissabon. Han är solbränd, vitskjortad och har solglasögon på näsan. Solljuset skiner bakifrån. Vi skrattar. Han tittar på mig och säger: Jag kommer aldrig sluta vara kär i dig, det kommer aldrig kunna hända. Jag hittade filmen mitt under min arbetsdag. Jag trodde att jag hade nått botten tidigare, kanske samma vecka som vi gjorde slut, men insåg att jag inte varit nära då. Jag stod och grät svart ner på hallgolvet. Pannan mot garderobsdörren, saliv mellan mina fötter. Jag har en lista på anledningar till varför vi inte längre kunde vara tillsammans. Jag skrev den innan vi gjorde slut, ett facit att läsa i stunder av ånger. Den fredagen letade jag upp listan. Händerna skakade som hos en person med abstinensbesvär. Jag behövde läsa mig till sanningen, den som sentimentaliteten försökt dölja. Dået talar högre och mer självsäkert än nuet. Det betyder inte att dået har rätt. Det som tröstar mig nu är att det jag upplever inte är unikt. Alla har känt, eller kommer känna, vad jag erfar vissa timmar nu. En sliskig cocktail av oro, hopp, tvivel, beslutsamhet, likgiltighet, kicksökande och desperation. Och med tiden mattas det av. Inte ännu, men sen. Snart.
