Hösten 2023 började jag skriva en ny roman. Jag och Yrsa hade tagit in på Sigtunastiftelsen för några dagars skrivande, vi satt i rosengården med datorerna uppfällda framför oss, och jag kände hur texten nästan skrev sig själv. Det är sånt författare säger ibland – och det kan irritera mig och göra mig fett avundsjuk – men det var faktiskt så det började. Orden kom ur en akut känsla, och rädsla, för att allt i livet höll på att förändras. Jag gick ner till biblioteket och fortsatte skriva där, jag skrev med datorn i knät i kyrkan, jag gick längs Mälaren och skrev i huvudet, jag satt i sängen på mitt lilla rum och fortsatte. Sedan dess har jag återbesökt stiftelsen många gånger för att jobba med just det här manuset. Sex trettioåriga karaktärer som tillhör samma kompisgäng har tagit form inför mig och deras respektive drömmar/fuckups/panikkänslor/snedsteg skriver jag om i boken.Nu är jag här på stiftelsen igen för att göra den allra sista redigeringsvändan. Sedan kommer: korr. Sedan är jag: klar. Jag räknar antal gånger jag varit på stiftelsen sedan den där septemberhelgen 2023. Sex gånger. Man kan säga att min bok har blivit till här.
