Mamma hämtar mig vid tåget. Hon lagar risotto till oss. Vi sitter vid köksbordet och fyller på varandras vinglas, talar om vänskap mellan förälder och barn, var gränserna egentligen går. Hon stryker min handrygg. Det blir imma på hennes glasögon, jag torkar kinderna med servetten som är klibbig av ris. Känslan dröjer kvar i kroppen efteråt. Ringer Johan som talar mjukt in i mitt öra. I den här sängen låg jag och pratade med honom för fem år sedan. Vi kände inte varandra då, men vi pratade i telefon i timmar varje dag. Jag minns att jag fick ett övertryck i kroppen när jag hörde hans röst. Jag minns att jag sa det till honom, när jag låg och såg in i den blåmönstrade tapeten. Att jag kände mig som en för hårt uppblåst luftmadrass. Morgonen efteråt kramas jag och mamma länge. Jag vinkar hejdå till henne och Calle. Solen skiner in i vita sjok genom köksfönstret. Jag missade arbetshelgen här, jag höll skrivkurs, men min släkt har eldat sly och fixat trädgårdslandet och lagat fårstängslet. Nu är gården prydlig, tom och tyst och det känns bortskämt att ha den för mig själv. Men också: Skönt.Jag sitter i köket och läser texten högt för mig själv. Slickar på pekfingret och byter blad. Lyssnar efter upprepningar, efter stolpigheter och ställen där texten känns tunn. Antecknar i marginalerna. Yrsa skriver: Tänk vad nära mål du är nu. Känn in det. Kom ihåg hur det känns att se målsnöret. Klockan tre är jag rastlös. Fryser när jag drar på mig springkläderna och sticker ut. Aldrig sprungit fyra kilometer så långsamt i mitt liv. Lungorna är tagna av pollen och kanske av för många fester. Ändå är det lättare att andas än hemma, träden är fortfarande kala, naturen går i grått, skogsgrönt och brunt. Min morbror sa att jämfört med Stockholm är våren tre veckor efter här. Tussilago och blåsippor i slänten. Partier av is intill växthuset. Det forsar i älven och vattnet skummar över stenarna, de som man annars kan bestiga och använda som gångbro till andra sidan älven. Vitt skum och vatten som bärnsten. En tjej på instagram skriver: Varför pratar folk om turkost vatten när det finns insjöbrunt?
