I fredags morse cyklade jag till kontoret med desloratadin och paracetamol innanför västen. Spottade otäcka loskor som flög vidare i vinden. Jag låste upp kontoret: det var tomt, skönt. På eftermiddagen öppnade jag ett mailfönster och bifogade filen Här ruvar havet 26 maj 2023.docx. Hej Dimitris, skrev jag, för så heter min redaktör. Hej Dimitris, här kommer manus för sättning. Jag tryckte på skicka. Min blick gled från skärmen och ut genom fönstret. Asfalten såg vit ut i solen.Klar? Inte riktigt. 7 juni får jag tillbaka texten i sin satta form, alltså så som den kommer se ut på boksidorna. Då ska jag läsa igenom den igen, kanske upptäcker jag något nytt när den ser ut på ett annat sätt. Svårt att fira en process med så många olika delmål. Men ändå, tillräckligt klar. 4,5 år har det tagit. Det går att förhandsköpa boken här. Här kan man se omslaget och läsa mer om den.
