Hej och välkommen till den 19 november. Det är tisdagen för exakt tre veckor sedan. Vaknar här. Inte direkt nervös, men sammanbiten. Hasar ut hit. Blombuketten är från Alice och Rickards bröllop. Gör kaffe och inspekter mina nya lampetter som jag budat hem från Tradera. Jobbar från kontoret på förmiddagen. Min älskling kommer på besök, dvs Saras son. Efter lunch tar jag tunnelbanan till Gamla stan för att ha möte på Norstedts. Jag har skrivit på en grej i drygt ett år och det är andra gången min förläggare läser det. Jag måste veta, kan det här bli en bok? Vi står i hissen. Hon frågar mig hur läget är. Jag säger att man är lite nipprig inför sådana här möten, är man inte det? Hon har bokat Astrid Lindgren-rummet som har utsikt över centralbron och Riddarfjärden. En påse med bönformade gelégodisar och så manushögen där på bordet. Vi talar om texten. Om det som skulle kunna utvecklas och det som redan funkar. Jag har en ny anteckningsbok som jag skriver i. Min hand är svag, jag säger det till henne, i väntan på din respons har jag varit så mycket på min telefon att jag nu fått svårt att skriva med penna. Kanske ska två av karaktärerna bli till en. Kanske ska jag börja berättelsen på ett helt annat ställe. Jag ställer en fråga om texten och hon är tyst. Blinkar. Säger att hon råkat äta en godisböna med tvålsmak.Vi inser att det är en Harry Potter-logga på påsen. På väg hem är himlen rosa. Ett vitklätt par dansar framför en riggad telefon med solnedgången som fond. Några turister ligger på solstolarna och scrollar. Det är minusgrader för första gången på året. Min nya text utspelar sig på vintern. Jag ringer Johan när jag är på tunnelbanan. Är glad, nästan yr. Han säger så snälla saker. Och nu, tre veckor senare, är allt på plats avtalsmässigt!Vad kan jag säga om texten? Den är sprungen ur akuta känslor. Som alltid är det relationerna som står i fokus och precis som sist skriver jag för en vuxen publik. Jag tror att den kommer bli lite längre och lite pladdrigare än vad jag skrivit tidigare, det visar sig.Jag har fortfarande mycket kvar att skriva, den ska inte ut förrän om ungefär 1,5 år. Tänk om det blir som Hannah i Girls, att jag inför deadline kommer tappa det helt och spräcka trumhinnan med en tops? Nej, det måste gå.För ja, det ska bli en fjärde bok!Läs också:Det är inte över förrän det är över
