Hej det är jag. Det är den fjärde och sista dagen här. Efter flera veckors skrivvånda lossnade det äntligen. För bara några dagar sedan funderade jag på om jag skulle slopa hela projektet men nu känner jag mig uppfylld igen. Vad beror det på? Kanske att jag och Zara sågs i måndags morse och gav varandra textrespons? Kanske att jag fått vara ensam med mina tankar i flera dagar? Kanske att Yrsa rådde mig till att sluta planera och fortsätta utforska. Kanske luften, sömnen, skogen, älven? Kanske musiken, boken, filmen? Har som mål att skriva två tusen ord om dagen. Det är ungefär fem sidor. Att sätta upp sådana riktlinjer låter kanske lite analt (och det är det väl också) men det gör att jag stannar kvar längre i scenerna, bygger ut dem i stället för att rusa vidare eller överge dem. Ett rutinmässig liten tillvaro. Vaknar av mig själv 07:45. Går ner till köket och sätter på radion. Dricker kaffe där eller tar med det ner till älven. Havregrynsgröt. Skriver och läser om vartannat till lunch. Lagar nåt enkelt, äggröra, tonfisksallad. Fortsätter jobba. En springtur på eftermiddagen. Dusch eller bad. Mellis och kaffe och mer jobb. Middag vid 18-19. Gör en brasa i vedspisen. Skriver lite till, kanske. Diskar och lyssnar på radio. Kollar serie (Nobody wants this) eller film (Lost in Translation). Läser bok (Intermezzo) i sängen. Vet inte när jag kommer hit nästa gång. I vår kanske. Men skulle gärna komma tidigare än så. Inte en kotte här. Bara jag. Som har gått och blivit hobbynaturfotograf tydligen. Sista sucken i rabatterna. Kan inte förstå att jag får ha det såhär när det mesta urartartar i världen. Så på ett sätt känns det helt sjukt att benämna de här dagarna som årets mjukaste. Men det är väl också det som är ... tacksamhetLäs också:September 2024 i en lista.
