Ur Här ruvar havetTänker mycket på arena. En tydlig plats att försätta en berättelse på. För att vara specifik: Det nya jag skriver.En spännande plats att utforska, utnyttja. I Hålla andan: en simhall. I Här ruvar havet: Bohuskusten. Det måste vara en sinnlig plats, annars blir jag inte skrivsugen.En plats tillräckligt spännande för att tillbringa flera år av skrivandet just där. Vad är utmärkande för just den platsen?Hur luktar det?Hur rör sig människor där?Hur låter det?Vad kan gå åt helvete just där?Ett rum eller ett tillstånd som skapar en bubbla i den större världen.Måndag morgon, 30 oktober 2023.Vaknar av mig själv, det måste vara vintertiden. Läser lite i soffan. Scrollar bland barndomsvänner och kändisskvaller i Facebookflödet. Kommer att tänka på en bok jag varit sugen på att läsa. Googlar på den. Googlar på något annat. Snyter mig. Harklar och spottar. Snyter mig igen. Kokar kaffe. Öppnar dokumentet och skriver planlöst. Och så tar en idé plats i mig.Platsen. Arenan.Jag väcker Johan, han grymtar till.Vakna, säger jag, jag har kommit på det.
